Låt det bara ske

Chansen till ett nytt liv var en underbar möjlighet för att starta om på nytt. En möjlighet jag ville ta till vara på fullo. Men jag kunde känna hur mina tankar ville annat; hur de bad mig att leva ut de drömmar jag haft sedan barnsben. Varje dag blev en kamp för att behålla förståndet medan jag lyssnade på deras bedjan om att låta mig uppfylla den kärlek jag alltid burit inom mig. Jag gjorde mitt bästa för att låta tankarna tyna bort men trots en ständig kamp för att behålla kontroll så varar det inte för alltid. Jag lät tillslut mina hämningar ta över mig och jag kunde bara se på genom glas hur jag styrdes likt en docka mot de fantasier jag aldrig ens anat fanns inom mig. Jag försökte hindra mig själv men jag var lika mycket ett offer – maktlös utan hopp. Jag var lika mycket en docka utan vilja likt den kväll då jag såg mig själv ta min fars liv.

Jag öppnade dörren långsamt och det skapade en strimma med ljus över täcket när jag klev in i sovrummet. Trots mörkret när jag stängde dörren bakom mig kunde jag fortfarande se glansen av skräck i dina ögon medan jag klädde av mig framför dig. Du liksom jag själv visste vad som var på väg att hända men vi båda var fast utan möjlighet att fly. Jag ville blunda men jag förblev maktlös, endast förmögen att se på medan mina egna händer gled under din blus längs din likbleka kropp. Din hud var så len. Så mjuk. Så kall. Jag knäppte försiktigt upp blusen, knapp för knapp, men det var sättet jag log på som skrämde dig. Jag minns fortfarande hur du ynkligt bad mig att sluta. Hur du försökte se in i mina ögon och hoppades bli skonad denna kväll. Men det var redan försent. Ditt skrik ekade i väggarna, dina tårar rann längs dina kinder och tillslut gav du upp för att motvilligt göra dig martyr åt min kärlek. Jag äcklades av mig själv och hur jag kunde utnyttja dig så men samtidigt kunde jag inte undgå att njuta. Jag fick ett rus av den lust som spreds i min kropp och av den värme som uppstod när jag kysste din nakna hals. Du låg där blottad, smutsig och kall medan jag stönade åt det behag som flöt i mig. Vi visste båda att detta bara var en början men frågan var om jag fortfarande var ett offer. Jag såg dig i ögonen och hoppades se den förlåtande blick som alltid funnits där men jag möttes av ingenting. Den lyster som en gång smyckat din blick var nu borta och allt jag möttes av var dina livlösa ögon innan du vände dig bort från mitt ansikte.

Helt plötsligt blir hela bakgrunden ljus, speglar fokus mot mig och blottar den nakenhet som omfamnar mig. Instängd i ett hörn försöker jag förstå påföljderna från mina gärningar men för första gången på länge kan jag istället äntligen känna sötman från den frestelse som givits till mig. Jag börjar trivas här. Det är något som tilltalar mig tillräckligt för att stanna kvar här. Någonstans bland allt elände finner jag lust att fortsätta förverkliga mina drömmar i denna fantasivärld. Här kan jag leva ut alla mina handlingar till det yttersta, så som jag innerst inne alltid velat. Jag njuter av de behag som denna värld gett mig och beger mig allt längre in i den djupa frånvaron jag skapat här.