Smutsen kommer inifrån

Allt jag ville var att du skulle se vårt liv tillsammans genom mina ögon och uppfatta vår glädje så som jag upplevt den. Att jag själv på något sätt skulle kunna få dig att känna samma värme som du givit mig under hela mitt liv. Jag valde att stanna vid din sida som skydd mot verklighetens avsky för att ge dig allt du någonsin hade kunna tänkas behöva. Du var mer säker än du någonsin varit i mitt förvar, avskild från smutsen där ute, men det hindrade dig inte från att yttra ditt missnöje. Trots dina protester kunde jag inte svika dig eftersom att jag bara ville ditt bästa. Min plikt var att hålla dig säker och det gjorde jag allt för, men du var för blind för att se bortom vad du kallade fångenskap. Även om du påstod att du hatade mig kunde du aldrig förklara varför du ständigt återvände för att låta din kropp bli ett verktyg för mitt utnyttjande, trots att du gjort allt du kunde för att undvika min närhet. Detta var vår kärlek, varför kunde du inte se det? Du kunde låtit din avsky bli tolerans och se hur den bild som en gång var ren ondska förvandlas till något du hade ansett behagligt. Alla de intima stunder vi delat, all den ilska vi tillsammans förträngt, detta var vår romans vi så länge varit ämnade för. Två själar så nära bundna vid samma liv att vi omöjligt kunde strunta i vart tiden till slut ville att vi skulle hamna. Du var mer för mig än bara min mor: du var mitt livs största kärlek och min enda chans till glädje här i livet.

Under hela min uppväxt hade du funnits där som en säkerhet, ett löfte, om att saker inte skulle kunna bli värre så länge du fanns nära. I gengäld var jag ditt hopp om att livet som du tidigare hållit kärt inte gått förlorat. Jag lät mig övertalas att dagen skulle komma då jag inte längre skulle vara plågad av den demon jag bar inom mig, men du såg förbi den självförvållade lögn jag så blint intalat mig. Skönheten inom dig gick förlorad. Det liv som en gång fyllde dina ögon slocknade och jag insåg att den du en gång var sakta tynat bort framför mig. Jag blev åter besegrad av mina önskfulla tankar och min längtan om att en dag förändras till det bättre. Ovetande blev jag lämnad och sakta förseglad i denna mörka dimma där jag en gång börjat.