x antal år senare. & jag är drogfri.

Plötsligt kom tanken på min gamla blogg upp; jag kom på att det fanns människor här som faktiskt intresserade sig av mitt liv en gång i tiden. Efter att ha skrivit in x antal olika lösenord lyckades jag logga in, och efter det satte jag mig och läste varenda inlägg. Ett efter ett. Inga pauser. Tankarna rusade, känslorna kikade fram emellanåt och framför allt slogs jag så ofta av att det nästan är lustigt att jag var i sådan fruktansvärd förnekelse på så fruktansvärt många plan. "Ingen märker någonting" skrev jag upprepade gånger. Nu i efterhand har jag fått veta att alla såg allt men att ingen vågade säga någonting. Jag noddade vid matbordet, tydligen var jag otrevlig mot alla i skolan, klasskamraterna påpekade att mina ögon flöt iväg. Välfungerande var jag absolut ett litet tag, det kan jag ge mig själv, men mitt liv kollapsade mer och mer för varje dag som gick. Den här sjukdomen jobbar verkligen hårt med att förblinda en; förnekelsen är med största sannolikhet en försvarsmekanism.

När jag skrev i den här bloggen gick jag i skolan. Det slutade jag snart göra, trots att den var så viktig för mig egentligen. Bara inte viktigare än drogen. 2013 skrev jag ett inlägg om att jag inte hade gett mig in på prostitution. Snart sålde jag min kropp varenda dag. Jag minns fortfarande första gången faktiskt, jag minns att jag trots hur bedövad jag var faktiskt kände mig vansinnigt äcklad, och jag tror att jag kommer att skriva ett blogginlägg om min tid som prostituerad snart. I läkningssyfte. För att skriva har alltid fungerat för mig på ett eller annat plan, för mig har det alltid fungerat terapeutiskt, oavsett om någon läser det eller inte. Utöver det så var jag i princip bostadslös till slut, men hade alltid någonstans att sova. Jag bodde hos vem som helst som jag hade möjlighet att bo hos och hade ingen fast, trygg punkt att luta mig emot. Jag kunde inte bo hos mina föräldrar. Det värsta var nog att jag absolut inte brydde mig om vad mitt liv hade blivit. Till slut var jag likgiltig inför allt. Jag överdoserade ofta, jag var död flera gånger. Kort sagt så hände mycket efter att jag slutade skriva. Och många saker kräver ett eget inlägg.

Idag är jag 22 år gammal. Jag är drogfri. Jag ville bara kika in och säga hej, kolla om det finns någon kvar här, och säga att jag tänker berätta mer snart.