Vin & heroin.

Fredagskvällen börjar närma sig. I en lägenhet på Telefonplan sitter vi med vinglasen fyllda till bädden med vin och cigaretter placerade mellan pek- och långfingrarna. Skuggor dansar över väggarna, färger och mönster sjunker in i varandra. Min rygg är lutad mot den tapetklädda väggen. Känslan av att sväva mellan dröm och verklighet. Mitt överlevnadsmedel cirkulerar i min kropp och fyller den med det åh så välkända varma lugnet, samtidigt som jag förgäves försöker skriva någonting som på något sätt ska verka vettigt. Vi inväntar en leverans och njuter av att befinna oss i känslorna vi satt våra kroppar i. Pratar om allt och inget och är helt överens om vilken musik som ska strömma ut ur högtalarna ikväll.

”I, I wish you could swim
Like the dolphins, like dolphins can swim
Though nothing,
nothing will keep us together
We can beat them, for ever and ever
Oh we can be heroes,
just for one day.”

Det höstklädda landet utanför angår oss inte det minsta. Idag är vi hjältar.
Och inom de närmsta dagarna ska jag fylla bloggen med bilder, sådär för att inte bara ge er en inblick i mitt liv genom ord.