bloodwaves blogg



Tjej, 29 år. Bor i Stockholm, Stockholms län. Är offline och var senast aktiv: 2 april kl. 23:52

There's no sensation to compare with this.

Först av allt vill jag säga R.I.P Lou Reed. Dagen i ära ska jag lyssna på The Velvet Underground och hans soloarbeten tills jag somnar inatt. Du var fantastisk och kommer alltid att vara bland de mest talangfulla människorna i musikens historia.

Här är gårdagens inlägg som inte publicerades:

Det är fantastiskt hur vissa kombinationer av substanser kan få ens kropp att bli fullkomligt euforisk, svävande och helt och hållet tömd på allt vad ångest och smärta heter. Att vända sig till dessa substanser är någonting jag i den här stunden inte alls ångrar att jag gjorde, för alla de där åren sedan, när jag först började utveckla min kärlek till att flyga & sjunka in i marken & vila i overklighet. Just nu är jag varm och mjuk, tangenterna rör sig annorlunda och kroppen kokar.

En kombination som är ganska vacker, som vi brukade kalla för standardkombination i kollektivet jag bodde i förr, är h, rödvin, stillar och gräs, och om man har möjligheten så även någonting psykadeliskt till. Det var standardkombinationen för att det var vad vi hade tillgängligt dygnet runt, ungefär. I det här kollektivet bodde bland annat min dåvarande pojkvän, D, som var väldigt noga med att jag skulle förstå att det enda jag behövdes till var sex. I kollektivet bodde också hans vänner och mina vänner. Vi tog överdoser. Vi tog rätt doser. Vi gjorde allt rätt oavsett vem som hamnade på sjukhus. Lekte med döden och sköt bort livet från våra vener.

Skrivet senare på kvällen, med rättstavningskontroll idag, vilket ledde till att mycket försvann då det var omöjligt att tolka:
Mina knappar blev hav och mitt halsband blev en kanyl (jag hade inte ens ett halsband på mig igår). Nu var jag i skolan och de sa att skolpojkar har swag och nu kom min vän till datorn och tröstade mig. Nu är datorn ett rött hål som jag kan krypa igenom med L. Någon säger no navy no navy gång på gång. Jag skulle gå mot köket, tyst förstås så att ingen kan väckas, och jag hör och ser saker överallt. Jag hörde italiensk musik i köket när jag hämtade Heinz vita bönor i tomatsås.Nu befinner jag mig på ett tåg, Hey You med Pink Floyd, ingen dörr bakom mig. Affär i min mun. De lastar nu. Hela rummet skakar. Nu springer människorna.

Droger kan vara lite spännande ibland, minst sagt. Nästa inlägg blir om min familjesituation och hur den har påverkats av min droganvändning, då jag inte har skrivit det än trots att det var requested.

Dagen i ära, med tankarna på Lou Reed, ska jag förtära bland annat detta.


Logga in för att kommentera
deslout Kille, 32 år

påtår?