Running through, hungry for strays.

Idag har jag tänkt, alldeles för mycket. Cigarett efter cigarett har placerats mellan mina tunna läppar och heroin efter heroin har sprutats in i mina vener. Den tunna nålen har penetrerat min hud gång på gång, fyllts med blod och lämnat ifrån sig eufori som sedan fyllt varje millimeter av min kropp. Jag har tänkt på mina vänner som har dött, på människorna jag slagit i ansiktet och ruskat om när de närmat sig döden och deras andning långsamt börjat upphöra. Har tänkt på de livlösa ögonen. Har noddat, glömt vad jag tänkt på, och sedan kommit på det igen. Jag vet inte om jag ens vill skriva om det i bloggen, men på något sätt känns det som något positivt att få ur sig allt på en plats där man kan dela det med andra. Jag hoppas att det inte stör någon att jag öppnar mig här.

Men jag mår inte alltid skit. Jag är inget hål av depression. Det är bara min blogg som får mig att framstå så. Jag har kul, jag skrattar, jag njuter av varenda rus jag upplever. Jag känner. Det som råkar komma ner i ord och lättast uttryckas i text råkar bara vara den mörka sidan av allt. Den sidan som känns mest.

Idag har jag vilat i en känsla av varm bomull, med överkroppen iklädd min nya fodrade militärjacka som jag stal förra veckan. Jag har haft ett leende på mina läppar flera gånger under dagen och jag har haft bekymmersrynkan i pannan flera gånger under dagen. Det har varit blandade sinnestillstånd men mestadels positiva (läs: mestadels substanspåverkade sinnestillstånd). Jag älskar att kunna välja vad jag ska känna, om jag ska vara exalterad eller om jag ska vara lugn, om jag ska vara snabb eller långsam. I alla fallen känner jag ingen ångest och jag älskar det, så djupt och innerligt som det bara går. Det här livet är inte bara ett helvete, det kan vara himmel också. Helvetet råkar bara vara större.

Härom dagen klättrade jag under ståltråd, över vatten till en helikopterplatta. Jag älskar att spendera tid där, utan att egentligen behöva göra någonting särskilt. Det är så avskärmat och lugnt, långt bort från allt men ändå precis bredvid. Såhär ser det ut där om man fotar med en dålig mobilkamera.