Abstinens dag 2.

Jag trodde inte att jag skulle klara av dag 1 för att vara helt ärlig. Min smärta var outhärdlig och jag har aldrig någonsin i mitt liv haft så ont. Det var värre än att bryta alla ben i hela kroppen utan att bli bedövad av smärtan. Mot slutet av dagen var jag sekunder ifrån att smsa honom i desperation, men jag hejdade mig och lät bli. Här är jag nu. Dag två idag och jag antar att det är bättre. Visst svettas jag som att jag sprungit världen runt, samt skakar, spyr och annat trevligt. Men min kropp har börjat fungera lite. Jag har kunnat få i mig lite mat, kunnat dricka lite vatten och lyckats gå ut och köpa lite saker (saker som INTE inkluderar några som helst droger). Tog mig iväg till affären endast för att köpa Tartex, shampoo & godis till min katt, vilket jag egentligen kunde ha skitit i. Jag tvingade mig ut bara för att och jag klarade det. Nu är jag faktiskt lite stolt över mig själv.

Ser så sjuk ut. Mitt ansikte är blekt och håret har jag inte orkat ta hand om på hur länge som helst. Har haft det i en tofs som lämnat ifrån sig några hårslingor att hänga ned mot axlarna med dagarna. Rufsigt, ovårdat, rött.

Blastar Pink Floyd och Amy Winehouse på hög volym och röker bowl efter bowl i hopp om att göra abstinensen mer hanterbar. Men den är värre nu än den någonsin har varit och jag antar att de hade rätt. För det blir bara värre. Man kan inte hantera den bättre oavsett hur många gånger man går igeom skiten. Ändå sätter jag mig i samma sits hela jävla tiden.

Här får ni två bilder på - vid fotots tidpunkt - njutande ögon. Det översta är mitt och det understa är en föredetta väns vid någon av hennes första gånger.