Abstinens dag 1.

Smärtan jag genomlider just nu är olidlig. Det känns som att jag kommer att gå sönder och dö vilken sekund som helst. Svetten lämnar avtryck på tangenterna och den fräna, vidriga lukten av skoltoalett svider i näsan. Jag ligger på det gula, smutsiga golvet och håller fast i toalettsitsen för att spy. Några centimeter under min näsa vilar könshår från killar som pissat och skitit i toaletten för att sedan lämna delar av sin vidriga kroppsbehåring på porslinet. De svarta håren pryder toalettsitsen och jag spyr igen. Spyr och spyr och spyr. Fasansfullt mycket. Mina axlar och min rygg smärtar så mycket att minsta lilla beröring får mig att skrika, även om det är jag själv som råkar stöta i min rygg eller mina axlar genom att luta mig mot väggen. Aldrig igen vill jag känna såhär. Jag vill aldrig ha såhär ont igen. Vill aldrig spy såhär mycket igen. Vill aldrig frysa och svettas såhär mycket på samma gång igen.

Mitt i allt får jag ett sms från en vän. Han säger att han kan komma och krama mig om jag behöver det. Men jag vill inte ha några jävla kramar eller något jävla medlidande. Jag vill ha h.