Stilla som när snö faller.

Idag har varit en extremt dålig dag. I ran out, så att säga. Jag hade egentligen planerat att sluta men när det väl tog slut fick jag panik. Stup i kvarten flög jag till toaletten från klassrummen, spydde även fast det inte fanns någonting kvar att spy upp och svettades så mycket att kläderna klibbades mot kroppen. Gräset och benzon har hjälpt en aning och just nu är abstinensen hanterbar. Precis över gränsen till hanterbar faktiskt, så minsta lilla kommer att få mig att hamna under gränsen igen och vilja dö. Det är bara att acceptera det och gå vidare. Jag har smsat T igen och han ska få allt att bli bra igen. Hatar honom egentligen och hade aldrig någonsin sett honom i ögonen igen om det inte vore för att han har vad jag behöver.

En liten note to self;
Det finns ett liv utan det här också. Utan växel mellan abstinens och tillgjord lycka. Du ska nå det livet, någon dag.