I wanna stay just like this.

Idag fick jag frågan "men vadå, har du hållit på med jonk länge?" av en annan emocoremedlem. Per automatik fnös jag för mig själv i mitt huvud och tänkte att "det är faktiskt bara några månader, men det känns som år." Men det tog inte lång tid innan jag faktiskt tänkte efter och insåg att nej, det är inte några månader; det är två år. När jag var 16 fick jag min första fix och nu är jag 18. Tiden har nästan stått stilla sedan dess, månaderna har krälat sig fram. Dagarna som har gått är bara dagar med h och utan h, och de utgör ingenting större såsom veckor, månader, år. Det känns som att jag fortfarande är där, bara de där månaderna efter min heroindebut. Och jag är så fasansfullt långt bort - två år för mig är en evighet. Jag har förändrats så mycket men ändå nästan inte alls. Det är som två universum som flyter ihop i varandra.

Jag njuter just nu av min fina kombination; gräs och h. De svartsminkade ögonen har röda ögonvitor och knappnålspupiller. Det kan inte bli bättre.