I don't, I don't believe it's bad.

Det grå himlatäcket vilar över Stockholm och jag funderar på att gå ut och ta en cigarett, kanske om några timmar, när stjärnorna börjat uppenbara sig bakom molnen och det är så mörkt att jag knappt ser rötterna och stenarna under mina kängor i skogen. Det är alltid då det är som vackrast. Särskilt när man är i tillståndet som jag har tillgång till att vara i nu. Nu finns det visserligen många tillstånd jag har tillgång till att vara i nu - så många valmöjligheter i mitt skåp, men det är ju ett särskilt som jag föredrar just idag. Det är en sådan härlig sak att falla tillbaka på. Någonting som alltid tar emot en.

Jag skriver givetvis för mig själv men jag vill ändå säga att jag är tacksam för att jag har bevakare, även om ni inte hörs. Förhoppningsvis roas ni kanske lite av det jag skriver och jag lovar er att någon dag kommer kanske någonting mer intressant upp här i bloggen, någonting som är trevligare att läsa. Jag måste bara ta och sätta mig ner när jag är i rätt tillstånd för att skriva och skriva. Kanske lägger jag upp min poesi eller andra texter som jag skrivit någon dag också.