Hey you.

Min kropp är inlindad i ett varmt bomullstäcke och svävar bara en liten millimeter, tillråckligt för att känna värmen från sängen under mig. Benen har domnat bort, det är som att de tillhör någon annan. Samtidigt känner jag ändå den där eviga värmen i även dem, så lite känsel har de ju kvar. Tillräckligt.

Pupillerna är knappnålssmå trots mörkret och det enda som finns är musiken och skärmen framför mig. Tryggheten man en gång kände i mammas famn kan nog liknas till tryggheten jag hittar här. Så varm, lugn, trygg. Jag önskar er alla att få känna den här känslan någon gång, för det är ju så fasansfullt vackert