Riktigt namn:
Cyra Civilstatus:
Öken
Läggning:
Inte valt
Intresse:
Kreativitet
Bor:
Med mamma
Politik:
Anarkist
Dricker:
Milkshake
Musikstil:
Allt
Klädstil:
Blandat
Medlem sedan:
2014-09-03
DITT 2015
Gjorde du något du verkligen ångrar? - Känns inte som det...? Alltså en eller annan mupp kom väl och beblandade sig med mig, but that's dealt and disposed of.
Hur många hade du sex med? - Inga. Kramas länge är inte min grej.
Hade du ett förhållande? - Nästan.
Hur var sommaren 2015? - Helvetisk, men det behövdes.
Gjorde du något som du aldrig gjort förut? - Yup, en hel del tbh.
Bästa minnet från 2015? - Jag upptäckte att jag i hemlighet är Batman, med superkrafter utan dess like. Mhm.
KÄRLEK
Har du ett förhållande? - Nej.
Älskar du någon på riktigt just nu? - Älska är ett jävligt starkt ord, men att säga att jag inte har en crush vore att ljuga.
Tror du på distansförhållanden? - Om det är rätt typer av personer det är mellan. Är man beroende av fysisk kontakt osv så kanske det inte är så optimalt. Jag skulle palla med det, men det är för att jag är värdelös på att förklara mig irl.
Måste man vara kär i den man har sex med? - Jag tycker det, men det är en fråga öppen för olika svar.
Hur många gånger har du varit kär på riktigt? - 1.
Hade du kunnat bo ihop med den du är ihop med? - Jag är inte ihop med någon, men Linnea är min träl, och vi ska flytta ihop så srry.
Har du kysst en kompis? Nej.
FRÅGOR & SVAR
Vad är det första du gör när du vaknar? - Försöker somna om igen...
Vill du ha barn i framtiden? - Nej. Skulle bli synd om ungarna då.
Hade du kunnat adoptera bort? - Antagligen.
Har du en blogg? - Bara ett dussintal från krisen i mellanstadiet... Ah, minnen...
Isåfall, varför bloggar du? - Jag försökte skriva om min vardag, men jag kom knappt ihåg mina dagar i vilket fall så det sket ju sig.
Tycker du att du själv är snygg? - Ja. Och jag är så fucking stolt över att jag kan tycka det.
Har du ett rykte efter dig? - Yes, men ta det inte negativt.
Snusar eller röker du? - Jag kan vara den mest Straight Edge saken någonsin.
Ditt humör för tillfället? - Det rullar på antar jag...? Är fett sugen på Donken tho så är lite on edge för det.
Har du piercingar eller tatueringar? - Utöver hål i öronen, nope. Föräldrar vettu...
Gillar du skolan? - Inte konceptet kring skola, men skolan jag går på har rätt bra lärare, så det går att leva med.
Vilken är din naturliga hårfärg? - Solblekt brun typ.
Vad har du för hårfärg nu? - Röd till ljusröd ombré.
Saknar du någon just nu? - Alltid.
Liknar du din mamma eller pappa? - Tänk dig hur alla förklarar Harry Potter, fast tvärtom. Mammas ansikte, pappas ögon.
SORG & FARLIGHETER
Har du gråtit dig till sömns? - Aa, men lyckligtvis nog var det ett bra tag sen.
Har du vaknat gråtandes? - Mm.
Dricker du alkohol varje helg? - Nej.
Har någon varit otrogen mot dig? - Apparently, men har inga konkreta bevis.
Har du rymt hemifrån någon gång? - Yes.
Är dina biologiska föräldrar skilda? - Ja.
Har du blivit jagad av polisen någon gång? - Heh.
Har du blivit misshandlad någon gång? - Mm.
Har du sett någon bli mobbad utan att du ingripit? - Ja.
Har du mobbat någon? - Under hela grundskolan ungefär, give or take a few years?
ÄR DU: .
Är du snygg? - Ja.
Är du smal? - Ja och nej. Inte Victora's Secret-smal. Normal typ, ett helvete med kurvor.
Är du en sportfåne? - Alltså jag är inte intresserad av sport, men jag utövar sport.
Är du rolig? - Skadeglädje och ordvitsar in my <3
Är du sjuk? - Inte just nu nej.
Är du blyg? - Inte direkt. Föredrar bara inte att prata.
Är du törstig? - Inte nu.
Är du 15 år? - Jag är 12.
Är du rik? - När jag blir 21 blir jag rik!
Är du smart? - Yes.
Är du retsugen? - Jag är en retsticka by nature.
Är du shoppingsugen? - Donkensugen??
Är du saknad av någon? - Idk.
SKULLE:
Skulle du vilja vara längre? - Jag känner mig rätt trygg på 1.75...
Skulle du vilja väga mer? - Nä.
Skulle du vilja ha sex med en kändis? - Om det är någon jag gillar, ABSOLUT!
Skulle du dricka dig full nu? Aldrig.
KAN:
Kan du vifta på öronen? - Aldrig testat...
Kan du slicka dig på näsan? - Ew nej.
Kan du kolla i kors med ögonen? - Ja!
Kan du låta bli att prata på 4 timmar? - Varje dag.
Kan du vara på en fest utan att dricka? - Jag festar inte.
Kan dina vänner lita på dig? - Jag hoppas det?
Kan du tänka dig att pierca dig i naveln? - Nä.
ANTINGEN ELLER:
Pierca tungan eller näsan? - Näsan!
Umgås med dina fiender eller föräldrar? - Fiender.
SVARA ÄRLIGT:
Tycker du om någon just nu? - Yup. Mig själv framför allt.
Sol eller måne? - Sol, duh.
Vinter eller höst? - Höst. Jag hatar vinter jfc
Soligt eller regnigt? - SOL.
Är du uttråkad? - Njae.
OM MIG:
Hur mycket är klockan just nu? - 11.17
Var vill du bo? - Vid havet.
Vill du gifta dig? - Nope.
Är du kär? Isåfall i vem? - En bondlurk, precis som mig.
VEM:
Vem är i rummet med dig? - Halva min klass.
Vem pratade du med i telefon senast? - Vincent.
Vem tänker du på nu? - Mig själv ;)
Vems hus var du senast i? - Mitt eget.
Vem önskar du var med dig nu? - Mina bröder.
Vem är din favoritsläkting? - Aa typ alla förutom mina föräldrar.
VAR:
Var är din telefon? - I behån.
Var är din mamma? - Ligger hemma och sover tror jag.
Var sover du? - Min säng <3
Vad handlar du mest? - Godis...
Var fick du tag i tröjan du har på dig? - New Yorker.
Vart åkte du senast? - Skolan </3
VAD:
Vad åt du senast? - En klubba.
Vad drack du senast? - Apelsinsaft.
Vad är det för färg på dina byxor? - Denimblå.
Vad hör du just nu? - En urhemsk föreläsare på en projektor och kollektiva, förkylda inandningar.
HAR DU NÅGONSIN
Sovit i en annans säng? Jarrå.
Hånglat på en bio? Nä.
Hånglat i skogen? Nej.
Tyckt att din kusin är het? - Vilken av dem??
Sovit naken? Ja! Många gånger! Jag gillar't!
Har aldrig riktigt varit någon som vill bevisa min styrka eller mina positiva egenskaper för folk. Det är viktigare att jag själv vet att jag kan. Så har jag tänkt, och så ska det förbli. Även om de runtomkring mig kan se det som en lögn, så är aldrig målet att visa hur "bra jag är".
Men det finns folk jag alltid har velat visa saker för. Kolla hur långt jag har kommit. Kolla hur självsäker jag är. Kolla hur stark jag är. Utan dig. Det är en pojkvän, en flickvän, en och en annan före detta bästa vän. Alla som vid någon tidpunkt har fått mig att helhjärtat tro på att jag aldrig skulle kunna leva utan dem.
Se på mig nu. Se mig i ögonen och säg till mig att jag behöver dig.
För jag är stark nu. Jag kan gå i högklackat, kort kjol och slänga med håret rätt i ditt ansikte. Jag kan skratta och peka och flina brett åt dig i korridoren och jag kan ge dig blicken som säger allt det du var rädd för skulle hända med mig.
Se på mig nu.
För jag är självständig, stark och snygg. I varje hand har jag en vän som bevisade att jo, det fanns bättre än dig, hela tiden. Jag faller och faller och jag lär ha världens skitigaste knän vid detta laget, men se på mig. Jag kryper om jag så måste. Hasar. Ålar. För jag är stark nu.
Den comeback som verkade så långt borta, nästan obefintlig, är här nu. Jag står mitt i den, med högklackat, kort kjol och hår av eld.
Jag har alltid varit bättre på att uttrycka mig skriftligt. Eller tja... med händerna över huvud taget. Ord funkar liksom inte, har aldrig gjort, så att skriva ner saker och låta andra läsa utan att jag ska sitta där som en efterbliven säl och vänta på att det är klara. Tack gode godis för sociala medier. Men för varje dag som går i livet där jag lär känna nya människor, kommer närmre de vänner jag redan har, och interagerar med min familj, så förstår jag att det finns en sak jag aldrig någonsin kommer kunna förklara i helhet, detalj och ens lite grann; hur jag tänker.
Många gånger är det så invecklat och onödigt att jag själv blir trött på det. Varje dag är antingen ett kvickt och inövat svar, eller något som tar tid att få fram, för i mitt huvud sker det en sorts idiotförklaring till mig själv. För en hjärna som är så aktiv och på helspänn konstant så dyker det upp två vägar till den där korta lilla förklaringen på vad jag gjorde i helgen. Svartvitt eller färg. Paradoxalt nog redan? Välkommen. Känn dig som hemma.
Påståendet om att man bara använder 10% av hela sin hjärna är en myt, och det känns. Det virvlar saker där inne som kanske tar upp typ 70%, och sen ska resten av allt skit få plats också. Två kilo förvirring, och en nypa humor. Värst vad med metaforer det blev redan.
Dessa två vägar då. Som byggs inom loppet av en blinkning och längs kanten ligger det en massa information som prompt ska med på vägen till svaret. Hela den här grejen är en metafor också, för övrigt. Annars skulle detta bli en blandning av poesi och matematik. Svartvitt och färg. Den svartvita vägen är kalla, hårda fakta, siffror och bokstäver som bildar verkligheten och ett svar som kanske skulle bli detsamma som det färggranna svaret, men mer lakoniskt, kyligt. Färgerna bildar en allé av virvlar, blad, solsken och känslan av frihet. Idéerna flyger kors och tvärs, ändras med mina andetag, formas till nya. De svävar bredvid den där steniga, kalla vägen med pompa och ståt.
Jag har två olika typer av sätt att tänka som slåss i ett evigt krig, och inget kan vara simpelt och klart nog för att förstå med detsamma. Lite kontroll över skiten skulle sitta fint, men det vore önsketänkande.
För att inte tala om fem andra källor av åsikter och tankesätt som varieras nästan lika nyanserat som regnbågens färger vi inte ser. Som hörs konstant men som sällan tas till bruk. Migränen av det alltså...
Hela det här slutade rätt rörigt ändå märker jag... Men bloggen behöver mat. This is what you get, sire.
Såå... tog bort tandställningen i onsdags! Har slickat mig om tänderna i snart en vecka och ätit upp allt knäckebröd i hemma redan. Livet yo. Menää, det är najs. Slipper skämmas för att le, så nu gör jag det hela tiden. Alla ber om bilder, släkten fläktar sig själva för well... Too hot, hot damn.
Fyllde år i lördags också! 17 år. Helt värdelös ålder, men för en gångs skull är jag inte så emot att bli firad. Natten till lördagen till exempel, så låg jag och Ruki halva natten och kollade på meteor-regn och stjärnfall och brainstormade i timtals. Sen åt vi scones och skrattade åt morgonradio. Och resten av lördagen bestod av att träffa farmor och farfar för att få ett halvt kilo godis och pengar, och sen åka hem och rita. Oh, hamnade uppe på taket senare den kvällen i och för sig också... Den mest introverta födelsedagen i mitt liv, och det var helt underbart.
Dagen efter var det rep för första gången efter giget i Juli. En kick-starter på hösten som komma skall, och det slutade med att vi började på en helt ny låt som låter helt jävla fantastisk. Det var kul att träffa killarna igen. Och det ska bli kul att komma igång med dem igen.
Och som grädde på moset angående TBP, så släpper vi faktiskt vår singel This Is Not the End (My Friend) på torsdag på min Soundcloud och på TBP's YouTube-kanal. Så checka gärna in den när jag droppar länkarna här på torsdag!
För att fortsätta på födelsedags-firandet, så hade Jompa mig under måndagen. Vi var i stan och träffade folk med deras flickvänner och allt vad det nu var. Han bjöd mig på middag, och sen satt vi inne i ett mysigt konst-rum på Ungdomens Hus och snackade skit i ett par timmar. Efter det spenderade han sina sista pengar på oss båda genom att köpa skitmat och 3 paket chokladpudding för 160:-. Vi stack hem till honom, blev otroligt mätta och gick sen ut för att bara gå och prata. Vi hamnade vid ett helt mörkt ställe vid ett tillfälle så hela stjärnhimmelen var vårt lyse. Cyra gillar.
Och till idag, så åkte vi in till Uppsala igen och träffade Lakkan och Chris och hängde med dem. Jag stack efter en stund och åkte för att fira 17 år vid livet med moster och en kusin. Fick mer pengar, och några kloka ord och en käftsmäll som sa att jag har folk som älskar mig. Så nu när jag är hemma och inväntar sista dagen innan helvetesskolan börjar på torsdag, så mår man helt okej. Lite skillnad från allt det deppiga som skrevs i denna blogg förut. Such sad. Very drama. Wow.
Namn: Ella LH
Ögonfärg: Blå
Hårfärg: Brun
Längd: 172.5 (jag är längst motherfuckers)
Stjärntecken: Vattuman
Rädsla: Stora folkmassor, oliver
Choklad eller vanilj: Vanilj (vaniljmilkshakeeeee)
Sjunger du: Som en kratta
Duschar du varje dag: Jodå
Röker du: Nej.
Tror du att du någonsin varit kär: Ja, och fy helvete vad jag ångrar det.
Gillar du skolan: . . . Bitch what?
Blir du åksjuk: Neh
Tycker du att du är hälsosam: Inte min diet direkt, men jag balanserar upp det med bilklättring och att leka ninja.
Gillar du åska: Ugh.
Spelar du något instrument: Piano.
Brukar du...
Titta dig själv i spegeln? - Och dö i hjärtinfarkt? Nej tack. Okej jk, jo det gör jag. Innan jag lämnar hemmet.
Skrika? - Fan heller.
Sova? - We will never sleep, cause sleep is for the weak!
Skada dig själv med flit? - Inte längre.
Drömma mardrömmar? - När jag väl sover så, ja. Massor.
Ta droger? - Räknas stark medicinering...?
Försöka vara annorlunda? - Bitch I don't even try.
Klä dig i svart? - Under vintrar jo.
Gå till kyrkan? - Fuck religion.
Gå i skolan? - För pengarna ja.
Röka? - Nope.
Ljuga? - Beror på vilka omständigheter.
Hata folk? - Alltid.
Lita på folk? - Nej. Det räcker med de jag har.
Vem...
Saknar du? - Många.
Vill du döda? - Många.
Vill du slå? - Alla?
Vill du prata med? - Robert Downey Jr...
Vill du vara som? - Mig själv.
Har du...
För många vänner? - Jag har så det räcker vad vill du mig
Tvångstankar? - Nei.
Skadat någon? - Hahah.. många gånger...
Färgat håret? - Jess.
Brutit några ben? - Ohja.
Egen dator? - Ett par stycken ja...
Bra självförtroende? - Beror ännu en gång på vilket ämne vi är på.
Random...
Har du pojkvän/flickvän? - Nej.
Kan du vissla? - Så fort jag tar bort min tandställning så!
Äger du en mascara? - Ja
Äger du mer än 5 olika foundation/puder produkter? - Nope.
Är du en fjortis? - Nej. Mina boobs är faktiskt riktiga.
Är du bisexuell? - Nah. Demi.
Är du brunett? - Look again, dear.
Är du blond? - Nej.
Har du haft svart hår/har du just nu? - Har haft. *ryser*
Ditt drömbröllop? - Inget alls.
Antal människor du skulle ge ditt liv för? - Familj + 2
Antal CD skivor du äger? - Ingen aning. De ligger undanpackade någonstans.
Antal piercings? - Ett i varje öra.
Antal tatueringar? - Inga, men vill ha massor >:)
Jag har...
(x) snott den här listan från någon!
() rökt
() varit full!
(x) Haft självmordstankar
(x) varit/Är kär
(x) varit i slagsmål
(x) rymt hemifrån
(x) Skadat dig själv
(x) skolkat!
(x) ångrat stora saker
(x) flugit!
(x) legat på rygg och sett molnen flyga förbi
(x) hoppat i en vattenpöl
(x) fuskat när du spelat datorspel!
(x) Svält dig själv
(x) somnat i skolan!
(x) tittat på en solnedgång
(x) sovit under stjärnorna
() blivit rånad
(x) blivit missförstådd
(x) vunnit en tävling
(x) känt som om du håller på att dö
(x) sjungit karaoke
(x) betalat för mat med bara mynt
(x) fångat en snöflinga på tungan
(x) dansat i regn.. :D
(x) gjort upp eld på en strand
(x) fått en önskan inslagen
() kysst en spegel
() sjungit i duschen
() fastnat med tungan i metall
() pratat i telefon i mer än 10 timmar
(x) stannat uppe hela natten
() inte duschat på en vecka
() blivit rädd för att titta på skräckfilm ensam!
(x) brutit ett ben/arm
(x) fångat en fisk och sen ätit den (inte rå hoppas jag...)
(x) skrattat så mycket att du grät
(x) fuskat på ett prov
(x) gråtit
() haft sex på offentlig plats
() gett en uteliggare mer än 50 kronor!
() vågsurfat
() varit otrogen
() varit svartsjuk
(x) blivit kittlad
(x) Nördat framför datan en hel natt
(x) hatat mitt utseende
(x) gråtit mig själv till sömns
(x) Klippt och färgat mig
(x) Varit på bröllop
(x) Varit på fest (never again)
() skämt ut dig på offentlig plats
() spelat live
(x) haft/har ett band (GÅ OCH GILLA TRAPPED BETWEEN PLAGUES PÅ FACEBOOK)
(x) köper/hyr filmer istället för att ladda ner
(x) attackerat en nära kompis
(x) gjort så att andra har fått lida tack vare dig
Väldigt många känner igen sig i följande situation:
När man träffar någon som man inte har sett/umgåtts med på ett väldigt långt tag.
Ofta så är det ganska pinsamt, ibland är det ganska trevligt.
Men ibland.
Så kommer den där jäveln.
Som tror att inget har förändrats.
Alls.
Mitt ex skrev till mig idag. Jag blev ganska chockad, med tanke på hur tydligt jag framförde hur jag aldrig ville höra av honom igen. Men jag svarade, och till en början så gick det ganska hyggligt till, tills han diskret undrade vad jag tyckte om honom. Och när jag sa att jag är neutral, och inte bryr mig om honom längre, så märkte jag att han antingen har blivit fulltime retarderad eller så läste han bara inte.
För i nästan 40 minuter så frågade han vad jag tyckte om honom, och varför jag inte sa något. Och jag höll på att flippa ur totalt. Men lyckligt nog (för honom) så gav jag sista smällen som fick honom att sluta.
However, lite senare, typ en timme eller något, så skrev han igen, och nu var det tydligen krig. Enligt honom hade jag blivit en helt ny person, ett as, en swagfag, och en brud med attitydproblem. Jag förstod ingenting (fact, gör det fortfarande inte). Hur kunde han veta så mycket om mig helt plötsligt?
För att lägga till en liten bit backstory så allt går ihop; han och jag var tillsammans under hela högstadiet, och han var min bästa vän och den enda som förstod mig när alla var emot mig. Den enda jag kunde finna trygghet i. Men i slutet på förra sommaren fick jag reda på att han bara hade haft medlidande för att få ha sex. På den tiden (okej fortfarande) var jag ganska skeptisk och tvivlande mot människor, och tillit över huvud taget. Han var den enda som jag hade innanför mitt lilla skal, och det tog mig ganska hårt när jag fick reda på att den där tilliten varit falsk.
Så, min respekt försvann ju fortare än kvickt för honom, och när vi en vecka senare började på samma gymnasium, var han luft. Luft som sved. Men jag hittade en ny sak att placera i mitt skal igen, och det är jag tacksam för.
Men av någon anledning tror nu detta ex att han kan vandra in i mitt liv igen och tro att allt är som förr. Att jag är den där svaga, naiva och osäkra flickan som alltid gick ett steg bakom i det sociala livet. Fakta, jag var alltid ett steg före i intellekt. (Märker att jag ofta är det än idag). Så att han skrev sådär utan förkunskaper, och bara förhoppningar om att det förflutna fortfarande stämde, plus att han trodde att han faktiskt kunde förändra mig, skadade min heder, och fick mig att flippa ur på riktigt.
Många skulle tycka en sådan sak var överdriven, men det finns också de som förstår känslan av att vara fångad i ett sådant läge. Att få kommentarer från någon som inte vet. Som tar en tillbaka till då. Man fastnar, ifrågasätter. Har jag verkligen inte förändrats? De kanske har rätt? Det är sällan "då"-folket har rätt, ska jag säga. Bara du vet vem du är, och det är bara du som kan förändra dig själv. Detta har jag blivit uppfostrad med. Så att någon kommer och försöker säga åt mig att jag är någon som mitt hjärta skriker nej åt, kan jag inte ta. Det går inte. Försvarsmekanismen går igång direkt.
Oops... Kom out of line (förlåt). Mitt ex. Så var det. Han kom och rotade. Fuck honom. Så var det. Jag flippade riktigt ordentligt, och han bara fortsatte, tills jag sa att han bara är rädd för att han aldrig har sett mig arg. Det stekte biffen, och han la av.
Jag gjorde det uppenbart i början. Jag skrev "nja, det är sällan standard att vara trevlig mot folk som har förlorat all ens respekt." Jag sa hela tiden att det inte var så konstigt att han tyckte jag hade attityd, för det hade jag. Men jag förolämpade aldrig någon. Jag höll masken så gott jag kunde. Och han tyckte jag var en ny person bara för att jag inte tycker om honom längre.
Mycket har hänt sedan vi gjorde slut. Som han inte vet om. Jag är mycket mer öppen om mig själv (vågar gå ut med att jag har en personlighetsklyvning, det brukade vara något väldigt personligt förut) än vad jag var då (ingenting). Jag vågar räcka upp handen i klassrummet. Jag lyckades gå på stan och handla helt själv för ett par veckor sen. Jag klarade en hel vecka med konstant social uppvaktning. Jag har lyckats med så mycket, och jag har växt så mycket sen jag kom över honom. Men han vet inte det. För han var aldrig med och såg det. Och för det så har jag blivit en helt ny person.
Snarare den jag egentligen är.
Jag har fortfarande lång väg tills jag tar min comeback helt. Vissa saker kommer jag få leva med för alltid. Men jag vet att det kommer komma en dag då jag slipper så mycket medicin, psykologer och andra hot som varit med mig sen jag föddes. Och tills dess, så kommer jag alltid veta vem jag är. Det kommer jag alltid. Och nästa person som kommer att komma och leka besserwisser med mig lär få ha med sig ett par verbala boxningshandskar, för mina är på konstant.
Långt inlägg för en gångs skull... Kände att det behövdes.
Hah, ec har blivit ett ventilationssystem för mina tankar märker jag.
jag vet inte vad som händer längre. ingen i mitt psyke vill samarbeta, och frågor lämnas obesvarade och hängandes i tomma intet. vad är det som händer? jag kan knappt tänka.
jag har fått en ny personlighet. så mycket vet jag. han är lika gammal som mig, och låter väldigt bekant när han pratar. han är en beskyddare, han med. fast jag tror han har något inslag av en negativ. det känns fel. allt känns fel. att prata känns fel. hela jag är som en stor smet. jag vet inte.
jag kan knappt prata längre. jag rycker till varje gång någon rör mig. jag känner misstro mot alla. det är ett mirakel att jag har Johannes kvar. han känns som en fristad, men vi hänger inte så ofta längre. heck, innan denna helg så hade jag inte sovit på två veckor, och först när jag låg bredvid honom somnade jag. och nu är jag tillbaka utan sömn igen. varför? alla tror att det är så coolt att leva med fyra totalt fucked up saker i huvudet. visst, det är mer positivt än negativt i mitt fall, men ibland, under perioder som dessa då ingen kan arbeta tillsammans, så går inget bra alls. så fort en blir ostabil så är det lätt att fixa, men mer än så... det går liksom inte. våra känslor blir som gröten ingen orkar äta upp.
det är lätt hänt med fem sinnen som ska dela på en kropp.
uhh, vill bort. eller att det här ska gå över någon gång.
Jag simmade idag efter skolan. Det var skönt att få vara tillbaka i vattnet igen efter att ha varit sjuk en hel vecka. Jag tror jag var en vattenvarelse i mitt förra liv, helt ärligt. För varje gång jag hamnar där så känner jag mig hemma, fri och helt bekymmerslös.
Okej, de flesta gånger gör jag det i alla fall. Idag var annorlunda.
Jag hade simmat kanske 12 längder bröst när tankarna började drifta som bilar på en racingbana. Det var okoordinerat och lite hej som happ, och helt plötsligt så är de på pappa. Sen blev jag förbannad. Liksom, inte sur, eller besviken, som jag oftast blir när han dyker upp.
Nej, denna gång blev jag tokförbannad. Där, i simhallen på Fyrishov.
Jag visste att jag inte skulle kunna tagga ner utan att slita ut min kropp fysiskt. Så är det alltid. Och då kanske jag bör nämna att detta händer sällan. Att jag totalt flippar ur.
Så jag bytte till crawlbanan, och satte fart. Det var en väldig tur att jag var ensam i den banan. För holy shit vad jag simmade. Armarna arbetade, magen, benen, allt. Hela jag brann i vitt raseri och det pågick i säkert 6-8 längder där jag bara brände adrenalin och ilska som byggts upp mot min pappa i mer än ett helt år.
I alla fall, när jag till sist kunde sakta in och hämta andan, så upptäckte jag att simledaren till simklassen i banorna bredvid satt på huk vid poolkanten. Han log lite sådär finurligt mot mig, och sa: "Jag har varit simlärare i snart 30 år, och jag har aldrig sett någon simma sådär. Vad hände?" Varpå jag stammade generat och började fippla med en gummisnodd runt handleden.
Sen svarade jag: "Jag tänkte. Och vattnet fick väl ta smällen av det antar jag." Jag gjorde en gest med huvudet mot mina armar, och hans blick gick från nyfiken till förstående.
Sen log han igen: "Fortsätt simma sådär. Det finns få som simmar av den anledningen du gör." Sen var han borta.
Det som hände där var lite av en tankeställare, både mentalt och emotionellt. För när jag väl hade lämnat simhallen och satt på bussen hem så kände jag som om en stor sten hade blivit bortrullad från mina axlar. Allt kändes lättare. Till och med det vanligtvis stela sättet jag höll mig själv på var avslappnat!
Och i huvudet, var det som någon kommit med en dammvippa och viftat bort tjugo lager damm från känslan av klarhet. Till och med Nate, Kyu och Charlie märkte det. Alla vi tyckte tänkandet kändes enklare. Ångesten kom liksom inte på en gång.
Hade mitt psykos-simmande hjälpt så mycket som det kändes?
... Svar ja.
Moving on... Imorgon så ska jag sova hos Linnea tillsammans med Johannes. Det ska bli skönt att komma bort från allt en stund. Om jag känner de jävlarna rätt så kommer det väl sluta med någon fucked up version av 'sanning eller konsekvens', eller så kommer vi snacka skit hela natten. Jag vet faktiskt inte. Och jag är helt okej med det.
Och detta blev ett väldigt mixat inlägg, än en gång. Jag suger verkligen på det här med känslor, och jag hatar att förklara saker jag inte själv är helt säker på. Metaforer är min bästa skrivvän, och mina fingrar får ett eget liv när jag skriver om sånt här.
