Saknad av någon nära som har gått bort.

Jag saknar min morfar :(

Jag tycker att det är svårare att bearbeta när någon är döendes, och man inte riktigt vet hur det kommer bli, än när den redan är död.
Men jag säger inte att det är lätt att bearbeta när någon har dött, eller att jag hellre vill att folk ska vara döda istället för för döendes.

Min pappas tjej hade adopterat ett barn med sin förra kille, han flyttade med när hon blev tsm med pappa.
Han träffade man juh därför ofta, och han var precis som en bror.. han mörk, men det ändrar liksom inget.. han var exakt som en bror.
För ett par år sen så körde han moped mitt i natten, krockade med en lastbil och dog, han var 19.. och jag saknar honom så sjukt mkt, han var så awesome ,_.
Visst hatade man honom när han höll en över trappan och skämtade om att släppa en, att falla 2 meter ner i en trappa liksom, kul (y) MEN när han väl försvann så saknade man det.. och tänker på honom fortfarande efter ca 7 eller 8 år ):

But that's life

Pappa är död.
Har aldrig saknat någon människa så grymt mycket, någonsin.

Min pappa är död, en av mina systrar dog för några år sedan.
Och farfar och morfar.
Vila i frid.

min kisse och mormor och morfar .___.

Inte mer saknad än det är längtan iallafall.
Jag vet egentligen inte riktigt vad jag skulle saknat nu när jag knappt kommer ihåg hur det var

Saknaden och tomrummen som följer får man leva med.

en barndomskompis.
dog i cancer.

Vi var bästa kompisar redan när vi var 1 år och upp till vi båda blev 14.
Han fick förlamningsjukdom och cancer när han var 12.

still miss him alot, men det är bara att tänka på dem underbara och barnsliga stunder vi hade <3

morfar dog i lördags
åkte inte ens och träffade honom i somras, fyfan vad jag ångrar det.
saknar honom redan

de man kan göra ett tag efter nån gått bort är ju att "omvandla" de dåliga minnena, om saknad å så, till att tänka på hur kul den gången man gjorde det, å då man´hade så kul.

alltså att man tänker på dom bra minnena och så :P

take care!<3

Än vän till mig dog i en trafikolycka den 11 dec. Åkte moped och krockade med en bil. Vissa tror att de va med flit medans jag håller i min tro om att de va en olycka. Ha skulle aldrig ta sitt liv för de går emot alla de principer han hade!
Han va min bästa vän, som en bror och jag älskade honom. Han va den som alltid fanns där och alltid tog hand om mig.

min "låtsas" pappa dog för 5 år sedan, han var dock som min riktiga pappa då han
bott med mig i princip hela mitt liv. Går inte ens att beskriva hur hemskt det kändes,
det var jag om min lillebrorsa som hittade honom.

Hade precis flyttat ochså så hade inga kompisar osv. jag kunde snacka
med. Vet egentligen inte vad ja gjorde för att "bearbeta" det hela, var liten och försökte
mer förneka att han aldrig skulle komma tillbaka.

Jag har förlorat farmor och farfar.
Jag saknar farmor, hon var världens bästa.
Hon dog i hjärtinfarkt våren 06, jag har fortfarande inte kommit över det.
Egentligen skulle jag och pappa hälsa på henne dagen hon dog.
Vi hälsade på dagen före, hon var frisk, skrattade och sade att hon snart skulle hem igen,
klagade på att hon inte fick dricka eller äta för hon gick på dropp.
Det känns lite som att det var meningen att vi skulle få säga hejdå, hon dog tidigt på morgonen dagen efter.
Jag kan ibland känna hennes närvaro.
Då jag kommer från en familj full av killar så jag var hennes ögonsten.
Trots att jag inte tror på änglar och sådant, vet jag att hon vakar över mig.
Och farfar tog sitt liv hösten 06.
Han slutade äta.
Jag saknar farmor något oerhört, men mina enda minnen av farfar var att han låg inne på sjukhus eller satt och rökte framför teven och kallade mig elin (jag heter emma), så jag kan inte säga att jag saknar honom..

Min chinchilla dog. Mina fiskar också. Min gammelfarmor men henne kände jag knappt så det gjorde inte så mkt.