Saknad av någon nära som har gått bort.
Citat från Jenny
Det är jobbigt när man inte vet. Så frustrerande.
Dom bor ungefär 80 mil härifrån, så jag har inte träffat mormor eller morfar på länge.
Hehö jag har nästan inga släktingar kvar
jag har förlorat båda mormor, morfar, farmor o farfar, fast jag har bara träffat farmor..hah
mormor dog när jag va 3 år typ, morfar innan jag föddes, farfar vid milleniumskiftet typ o farmor för 4 år sen
jag saknar henne inte ett dugg, hah..de konstiga är att på begravningen va de jag som grät mest, förutom pappa
jag fattar inte vrf jag grät, jag gillade inte henne ens.
o så min "låtsas" farmor, hon dog i somras, jag vet inte hur mkt jag grät, hon va verkligen världens bästa,
men jag fick inte va med på begravningen, mamma ville inte >.< bajs..jag saknar henne
jag har nog inte förlorat ngn som begått självmord, eller så.
fast min brors kusin tog livet av sej för några år sen, jag kommer aldrig glömma när mamma kom in o sa till
mej o min kompis att han hade hängt sej, vi satt helt stumma o bara glodde på varandra.
o så en på min gamla skola trillade ner från ett tak i somras, sommarjobb..hon trillade ner genom en röklucka (?), de är säkert flera som har hört talas om de..jag kände inte henne, men jag såg ju henne varje dag i 3 års tid, hon va alltid glad, jag kan verkligen inte fatta att hon inte finns O.o
lol mkt text men.. när min förra katt dog, då typ..dog jag, de måste vart de värsta jag vart med om, hon va min bästa vän.
och och..självmord, en av mina kompisar har gjort självmordsförsök ett antal gånger, jag är så rädd att förlora henne ._.
Jag har förlorat min Morfar, Moster och min vän i cancer.
Nu har en ytterliggare vän cancer och min Farmor likaså.
Förlorade min morfar och farfar samma år, dvs 1999. Båda dog av hjärtinfarkt och med 2 dagars mellanrum .. Har fortfarande väldigt svårt att komma över det eftersom båda betydde väldigt mycket för mig :/ .
skulle jag tänka på mina kompisar som tagit sitt liv
skulle jag gå sönder helt. har fortfarande inte förstått
att dem verkligen är död. och det är nästan bäst så.
Jag har förlorat min morfar som dog i cancer, det är ett par år sen.
han var min bästa vän och jag tänker alltid på honom när jag lyssnar på queen.
för jag kommer ihåg varje gång jag var hos mormor och morfar så lyssnade jag och han på queen och målade massa teckningar, och dom har jag uppsatta på min vägg, och så har jag ett fint armband som dock är förlitet, som jag fått av honom.det har jag med mig precis överjävla allt.
Jag tror inte det finns något sätt att bearbeta sorgen av en när och kär person.
Min mormor dog för två och ½ år sedan av cancer, jag saknar henne varje dag, och det gör fortfrande ont.
Min bästa vän/barndoms vän ska ska flytta till smålad (bor i göteborg) jag fick veta det för någon vecka sen och jag mår jätte dåligt över det.
livet går vidare.
Min riktiga farfar dog när jag inte ens var född, så han har jag aldrig träffat.
Min låtsas farfar dog i lungcancer, det var tråkigt, han sa inte mycket eftersom han knappt kunde prata,
men han var förstående, dock kände jag honom knappt.
Min kompis när jag var typ 10 och hennes 7 åriga bror och föräldrar som var som änglar gick bort i tsunamin.
Just nu håller min mormor på att dö, det känns jävligt trist, jag oroar mig mest för hur mamma kommer ta det när det händer.
Min bästa vän sen jag var 7-8 tills för 2 år sen, hennes syster som vi alltid busade med, som var våran förebild,
den svartklädda tonåringen, medans vi var 2 små flickor som ville vara som henne gick bort i december tror jag,
hon hade tagit överdos av mephadone(laglig drog som är äckligt beroende framkallande)
det var första gången hon någonsin hade provat på någon drog, så dog hon.
Det känns jävligt konstigt att hon är borta, jag har nog fortfarande inte accepterat att hon inte finns längre.
Det känns som att nästa gång jag kommer hem till min förra bästa vän så kommer hon finnas där.
Men det kommer aldrig att hända.
En kompis till mig körde ihjäl sig i helgen. Jag var på jobbet när jag fick höra det. (vi lärde känna varann via jobbet) Chefen sa att det hänt en olycka efter Sorselevägen och att det var hennes bil.. De kunde dock inte säkert veta om det var hon eftersom de inte kunde identifiera kroppen.
Jag bara skjöt det ifrån mig, för det var ju inte hon, det var ju nån som tagit hennes bil, måste ha varit så, kan inte va hon.
Idag fick jag det bekräftat.. dessutom fick jag veta att det varit självmord och att hon troligen inte hade dött av krocken utan av att bilen hade börjat brinna och sedan dött av det.. Jag vet att folk tar självmord hela tiden men det händer inte dom jag känner, inte dom jag tycker om. Det bara händer inte.
Jag såg min morfar på sin dödsbädd för bara drygt en månad sen och han hade då bara varit död i cirka en timme. Sån gul hy... Jag pussade honom på pannan, och för mig var det ett definitivt avsked.
skulle min mormor, mamma, syster eller lillasyster dött.
skulle jag tagit livet av mig.
Två ''bröder''
bröder sen barndomen, gjorde allt tillsammans.
vi hade/''har''det lika dant.
sen skulle hans morsa hemta honom sa han.....Jag sa ring mig imorgon, kramade honom och sa att ja älskade han.
sen på kvällen ringe morsan och sa att dom hitatt han ute och att han hade hängt sig.
tänkte göra samma sak eftersom ja inte kan leva utan honom men va tvungen att hålla ihop med hans två bröder.
som ja också va bror'med.
en dag efter försvinner ena bron letar i 3 dagar efter honom, sen hitta jah och hans morsa honom där vi hade vårat egna ställe, hängd han också.
Nu håller ja och hans andra bror på att kömpa för att orka men man pallar inte </3.
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet