TW suicid

Tror genuint det jobbigaste med bpd är att värdera sitt liv så himla lite
Att konstant återkomma till suicidtankar och konstant utsätta sig själv för de tankarna, konstant fila ner på väggarna som hindrar en från det
Att värdera sitt eget liv så lite att man inte ens säger ifrån när andra sätter igång de tankarna hos en
Kanske säger man inte emot därför man vet att man inte egentligen har någon rätt att tänka de tankarna, man inser att man inte har rätt att säga till andra att de sätter igång de tankarna hos en, för de har egentligen ingenting att göra med dem
Så man ligger i slutändan där helt ensam, och filar ner de där väggarna som är tänkt att stoppa en från sådant
Och så vet man helt plötsligt inte vad man ska göra
Frågan är bara om man någonsin visste vad man skulle göra från första början