busbarns blogg



Tjej, 29 år. Bor i Skellefteå, Västerbottens län. Är offline

busbarn

Senaste inläggen

Hah.
20 februari 2023 kl. 19:29
TW suicid
9 juli 2021 kl. 01:38
Första blogginlägget på hur många år som helst?
20 april 2020 kl. 20:15
EC och dess människor nu för tiden
23 februari 2018 kl. 20:08
Blablabla titel osv
8 februari 2018 kl. 12:10
Fantastisk helg
5 februari 2018 kl. 18:09
Marilyn och jag
29 januari 2018 kl. 12:10
Tbt Seterra
28 januari 2018 kl. 22:57
Att helt plötsligt vara vuxen
28 januari 2018 kl. 14:22
Satahormoner
27 januari 2018 kl. 12:46
Visa alla

Fakta

Riktigt namn: Linnea Civilstatus: Singel
Läggning: Bisexuell
Intresse: Kreativitet
Bor: I skogen
Politik: Röd
Dricker: Vin
Musikstil: Allt
Klädstil: Blandat
Medlem sedan: 2008-09-06

Blablabla titel osv

Har väl egentligen kört kanske, lite för hårt i veckan gissar jag?
Tre dagar på rad har varit ungefär hundra procent hela dagarna. Sovit riktigt kasst också. Skulle egentligen iväg hela dagen idag också, vill fortfarande nästan iväg, det liksom, kliar i bröstet efter att lämna lägenheten och göra någonting, men väljer att stanna hemma. Behöver vila huvudet om jag inte ska köra helt slut på mig själv.
Så har dammsugit lägenheten istället. Inser dock att jag missade lite och skulle behöva dammsuga om där, pga ligger jord på golvet från en blomkruka. Har bytt dammsugarpåsen också och blivit frustrerad eftersom jag insåg att vi fick soppåsar att ha i sopkorgarna hemma och inte stora soppåsar av mormor (Mormor säljer fryspåsar, soppåsar i olika storlekar etc för er som inte hade den blekaste aning om det) vilket innebär att vi har slut stora soppåsar hemma. Vilket jag hade behövt för att stoppa kartonger i. Nu har jag knölat in kartongerna i dessa små soppåsar och pressat in dem i städskrubben, och stängt dörren dit väldigt fort.
Är i desperat behov av att tvätta också. Men orkar inte. Gruvar mig. Får ångest vid tanken så jag skjuter vidare på det.
Stöka ur och i diskmaskinen behövs också. Gör det senare.
Varför är det alltid så förbannat mycket att göra hemma. Tar aldrig någonsin slut och är praktiskt taget ett heltidsjobb bara det. Förstår än så länge inte riktigt hur det är tänkt att man ska orka allt sådant och även bli frisk, och rehabilitera tillbaka sig till samhället.
Kanske kommer man dit, att man orkar och att det också går.


Lunchade för övrigt också med pappa igår. Var på stadskällaren och åt. Nu har jag visserligen börjat plocka in lite kött i min diet igen, men oavsett så var det första gången typ det inte gjort mig det minsta överhuvudtaget att inte äta av köttet, eftersom det vanligtvis känns som att man är andrahands-kunderna när man inte äter kött. Salladsbordet här var typ det galnaste jag har sett känns det som. Jag hade fyllt hela tallriken från bara salladsbordet innan jag kom fram till huvudrätterna som egentligen mer kändes som någon typ av bi-rätt. Plockade på mig några potatisskivor och fyra falafel. Liksom la dem ovanpå allt från salladsbordet. Salladsborden är dock egentligen det korrekta att säga.
Var helt galet gott iallafall, och utan tvekan det bästa salladsbordet jag sett i mitt liv. 10/10 godkänt kommer gå dit och äta lunch igen.


Logga in för att kommentera