Marilyn och jag

Kort och gott så är jag helt värdelös på att skriva blogginlägg nu för tiden. Ingenting intressant kommer upp i mitt huvud och orden faller inte som jag vill.
Vet inte vad jag vill skriva om gissar jag. När allt gör ont och känns fel, så känns det ännu mer fel att försöka skriva om de sakerna som är bra. Nej förresten, det känns fel att bedra mig själv och skriva som om allting var bra. Det känns inte fel att skriva om de saker som är bra.
Tror jag ska byta bild på min presentation för övrigt. Gjort ett kollage med några av mina favoritfotografier på Marilyn Monroe. Jag har alltid varit alldeles fantastiskt fascinerad av den kvinnan. Att det bodde så mycket smärta i henne, att hon verkade att aldrig ge upp hoppet om kärleken eller livet trots att hon var ofta i sådant kaos. Att hon inte lät sina rädslor stoppa henne. Att hon byggde upp sig själv till precis det hon ville vara. Hon var en skapelse under sina egna händer, och hon blev dyrkad. Är fortfarande idag det som vi alla vet.
Nej jag har ingen idé om att bli skådespelerska, eller att bli dyrkad för skönhet femtio år efter min död, sedd som en av världens vackraste och en ikon. Men jag gissar att jag finner det inspirerande iallafall.