Satahormoner

Bestämde mig förra veckan för att höja Voxran och hoppas på det bästa. Eller ja, förra söndagen så att imorgon är det en vecka sedan. Hann precis, kanske, eventuellt lite känna av effekten av det innan jag gick in i min pmds igår. Den är, tacka gudarna inte alls lika vidrig som den kan vara vissa månader. Men jag blir helt galet känslig för precis allt.
Viktor svär över lösenordet till vårt HBO-konto och jag vill bara bryta ihop och lägga mig under täcket resten av dagen och gråta. För han är så jävla dum och jag är så himla värdelös och jag hatar mig själv och nu vågar jag inte be honom sluta spela och kolla mailet så han kan återställa lösenordet så jag i min tur kan få logga in på mina enheter. Så istället så mår jag helt oresonligt dåligt och vill bara återigen skrika och gråta och ha sönder något. Och allt är fel och dåligt och jag varken vill eller orkar något mer.
Dock så tycker Oxy inte att mamma hennes får göra något negativt och till viss del kanske självömkande och har därför just våldat sig upp i mitt knä. Så jag får sluta gnälla på ec över hormoner som spelar min hjärna brutala spratt i någon dag till och ägna henne all min uppmärksamhet istället.