Att helt plötsligt vara vuxen

Vi åkte och handlade idag nere på Elgiganten.
I hissen upp till lägenheten var jag tvungen att fråga mig själv när jag blev så förbaskat vuxen egentligen.
Hemma har jag suttit och läst på hur jag ska rädda min stackars monstera som är väldigt ledsen då det varit mörkt dygnet runt varje dag i ungefär en månad, plus att det är så torrt i lägenheten att bladen praktiskt taget skrumpnar. Det blir nog att ta sticklingar från den och göra om från början. Detta gör mig glad. Att sitta och läsa om hur jag ska rädda och ta hand om mina växter.
Sedan var vi ju som sagt uppe på Elgiganten och handlade. Ett nytt dammsugarmunstycke, en luftfuktare och en termometer. Vi båda är superexalterade över dessa tre inköp. Framförallt de två sistnämnda. Just nu ser det ut som att vi har 12% luftfuktighet i lägenheten. Dessutom är det i vardagsrummet som jag skulle vilja påstå är ett av de bättre rummen. Framförallt i jämförelse med vårt sovrum.
Jag sitter alltså och skriver om luftfuktigheten i vår lägenhet. För detta är numera, som sagt, vet inte riktigt sedan när, sådant jag bryr mig otroligt mycket om. Vi diskuterar också om var vi ska ställa termometern för att få så bra översikt över den som möjligt runt om hela vardagsrummet.
När riktigt blev en sådan? Inte för att jag säger emot eller vill ändra på det.
Jag gissar att jag praktiskt taget, helt plötsligt börjat inse att banne mig, jag är nog kanske snäppet mer vuxen än jag vill erkänna för mig själv. Eller inte erkänna, utan kanske snarare förstår. Känner mig fortfarande lite rädd för vuxenvärlden, inte riktigt redo och vill gärna ha hjälp med allt som är läskigt vuxet, från någon mer vuxen helt enkelt.
Fast det har jag börjat förstå, är något som kanske aldrig riktigt går över.