Det bor spöken i form av minnen i mitt huvud

Om du funderat någon gång över hur mycket ångest som rör sig i min kropp när jag påstår att jag har brutal ångest så kan jag nu ge ett fantastiskt exempel på det.
Jag sitter för närvarande i sängen, har en del lugnande i kroppen och tänkte äta lite till. Ena handen är omplåstrad. Jag rev upp den idag då min ångest var som värst. Saken var bara den att jag inte märkte det för än det börjat blöda. Skolsyster tvättade det med sårsprit och jag kände det inte, det blev lite svalt. Hon gnuggade sprit i ett öppet sår.
Är för närvarande sjukskriven från skolan men tänkte gå till skolan på torsdag vilket som. Jag får panik av att missa en massa skolarbete. Orkar verkligen inte ha det liggande, då kan jag ändå inte slappna av.
Mamma ringde BUP idag och de ska prata på Fredag. Vi kanske ska börja om med samtal.
Eller, mamma tror att jag lider av PTSD och att det väcktes av föreläsningarna nu när det blivit lugnt i mitt liv och sedan det blivit så mörkt ute. Ingen snö, ingenting. Vi ska göra en livslinje, hjälpa mig komma ihåg de bortglömda åren så att jag kan förstå. Det är otroligt viktigt för mig att förstå.
Förutsatt att de också tycker att det är en bra idé. Någon klok människa skulle vi prata med har mamma lovat i och med hur kränkt jag kände mig förra gången jag hade kontakt med dem.

Nu när det blev så mycket tråkigt så ska jag visa er en fin bild istället.


Alex är för övrigt en av de finaste människorna jag känner. Tänkte bara att jag skulle säga det.