Att se någon förlora

10 mars 2014 kl. 21:20

---

I was almost afraid of having you 'cause
My heart'd break if I loved you any more
That's why my last gift for you was
My dead body on the floor

---

När jag gick i gymnasiet hade jag en vän som förlorade sin mamma. När jag säger ”förlorade” menar jag att hon dog. Dog av ett självmord för att vara specifik. För att vara ärlig var vi inte direkt vänner så mycket som klasskamrater. Till och med det är nog starkt uttryckt; vi hade knappt pratat med varandra innan det hände. Vi pratade inte mer efter det heller. Jag kan inte ens minnas hans namn, även om jag råkar ha en bild från vår student där han poserar med en avsvimmad lärare (en lång historia vilken nästan är lika deprimerande som den jag nu radar upp).

Det påverkade mig dock, på något sätt. Jag försökte skriva en låt om det men jag kom inte direkt någon vart och jag tappade bort texten jag hade börjat på. Jag hade en dejt med en tjej – eller snarare ett försök till en dejt. Jag hade med mig mina kompisar och jag vågade knappt ens att prata med henne. Hon var arg efteråt, och ryktet började gå runt i skolan, och jag ville säga till henne att anledningen till att jag inte vågade prata var att jag var distraherad över att min kompis mamma hade begått självmord och att jag inte kunde slita mig ifrån tankarna på hans lidande. Det var inte sant dock, och dessutom gick min blyghet inte över och jag vågade inte säga något konkret till henne när jag försökte förklara två dagar efter ”dejten”. Det gjorde inte mycket för att avbryta ryktena.

När han från min klass kom tillbaka efter sin paus från skolan märkte man ingen direkt skillnad på honom bortsett från att alla var väldigt snälla när de pratade med honom. Lärarna frågade honom nog inte efter några läxor heller, men jag koncentrerade mig inte nog på mitt skolarbete för att lägga märke till om det var sant eller inte.

Jag kommer inte ihåg mycket från skolan, eller killens namn, men jag kommer fortfarande ihåg känslan jag fick när läraren berättade om vad som hänt – känslan av att vara där när någon förlorar så oerhört mycket. Det är en av få saker jag tar med mig från den tiden – synen av hans leende och vetskapen om hans sorg.

---

”Mama told me when I was young
Come sit beside me, my only son
And listen closely to what I say.
And if you do this
It'll help you some sunny day”

---

Jag kommer inte bita dig för att du kommenterar.

---

Logga in för att kommentera

FSCENE8 Tjej, 33 år

Du brukar ofta skriva väldigt bra texter, men denna gjorde mej förbannad.
Antagligen för att jag är i samma situation som din föredetta klasskompis.

Du säjer att du vet om hans sorg, men aldrig gjorde något för honom. Du kan aldrig någonsin veta om hans sorg om du inte varit i samma eller liknande situation. Och tro mej, du vill inte ha vetskapen om hur livet som barn är utan en förälder.
Att du kallar honom din 'vän' är löjligt. För hade han varit din vän så hade du ställt upp för honom och funnits där istället för att försöka skriva en låt.
Och du var inte där när han förlorade en stor del av sitt liv. Du satt i ett klassrum. Vilket inte kan liknas med känslan av att bli väckt tidigt på morgonen av ett skrikande syskon som upprepar 'mamma är död, mamma är död'
Att du 'tar med dej' detta är skämmigt. För du gjorde inget för att hjälpa till.

11 mars 2014 kl. 20:22

Nihilum 35 år

Jag kallade honom för vän, vilket du har rätt i, men jag berättade i meningen efteråt att trots att många vill säga att de kände de människorna som har haft det svårt.
Meningen var att jag tog med mig upplevelsen av synen av någon som förlorat allt - "Att se någon förlora" - men jag håller med dig om att personen inte var en vän eller ens någon jag sedan innan pratat med. Jag bär inte honom med mig - det enda jag lärde mig var synen av sorg.
Jag ber om ursäkt över att jag gjorde dig arg eller besviken med vad jag sa. Jag är ibland inte den mest sympatetiska människan och förlåt om jag sårade dig med ett kanske klumpigt inlägg.