Att ha haft en vän

25 januari 2014 kl. 19:40

---

Jag läste en gång en bok som växte mig närmare och närmare hjärtat för varje kapitel, och det smärtade mig att se att jag varje dag jag läste kom närmare och närmare det hårdinbundna slutet. Det var med hjärtat i halsen jag slutligen klarade att läsa den sista sidan, och det var först efter att det sista ordet hade blivit uppfattat av mina ögon jag insåg att det endast var den första delen i en hel serie av äventyr.

---

Jag hade en gång en vän. Det låter kanske lite underligt, men han påminde mig om någon – Elijah Wood – och varje gång jag såg skådespelaren så tänkte jag ”wow, han ser verkligen ut som en lite snyggare version av min vän” – inte när jag först lärde känna honom, för då var jag 11 och visste inte vem Elijah Wood var, men efter att vi hade blivit vänner och jag hade sett Sagan om Ringen så tänkte jag det ibland när vi träffades och jag såg hans välbekanta ansikte.

Vi träffades rätt ofta, men mindre och mindre när vi blev äldre. Faktumet att det avtog var inte främmande för mig utan det framstod som helt naturligt. Däremot så ville jag hålla kontakten. Jag brukade fråga om vi skulle ses och oftast hade han inte tid samtidigt som jag hade det, men då och då träffades vi och drack whisky och pratade. Ibland bjöd han och ibland bjöd jag. Jag höll inte koll på vem som betalade för vad – i mina ögon var vi vänner och efter tio år så spelar inte några hundralappar hit eller dit någon större roll.

Efter ungefär tio år, dock, så träffades vi än mer sällan. Inte mer sällan som på sättet att det var ovanligt att vi hade möjlighet att träffa någon alls utan mer på det sättet att vi umgicks åt skilda håll. Detta kändes mindre naturligt för mig, och jag fortsatte att fråga om vi skulle ses. Nu var jag dock den enda som frågade. Mina andra vänner undrade varför jag fortsatte försöka hålla vid liv en eld som redan förbrukat allt tillgängligt syre, och jag kunde inte svara på deras frågor. Varför försöker man? Vad betyder det?

Till slut berättade han dock att han hade hittat ett nytt gäng, trots att när vi träffats så var det bara han och jag, vilket jag inte skulle kalla för ett ”gäng” från första början, och att de hade lite mer status än vad jag hade. Han frågade om jag inte insåg hur irriterande det var att jag försökte hålla en gammal vänskap vid liv.

Jag ser inte hans ansikte längre. Jag ser dock fortfarande Elijah Woods ansikte, men mina tankar är nu omvända. Jag hade inte längre en vän vars ansikte jag såg framför mig varje gång jag såg Elijah Wood, utan istället tänkte jag när jag såg skådespelarens ansikte att ”wow, en gång kände jag någon som var en lite fulare version av dig”.

---

“The difference between flying and falling is a change in perspective”

---

Jag kommer inte bita dig för att du kommenterar.

---

Logga in för att kommentera

voldemort99 Kille, 26 år

Men vännen finns här för dig o du vet vart jag finns! jag kan inte förstå hur man kan byta ut sina vänner!

14 februari 2014 kl. 08:20

Nefelibata 22 år

Vilken schysst människa alltså!
Aldrig fattat grejen med att "byta" ut sina vänner. Har man väl skapat ett band med en annan person så kan man ju inte bara klippa itu det och sen iskallt gå därifrån. Det är som att relationen bara var ett spel som man sen bränner upp när man tröttnat. Mänskligheten alltså...

25 januari 2014 kl. 19:55

Nihilum 35 år

Att se hans armar och ben avsågade i Sin City gav mig ett visst nöje, jag ska inte ljuga. :P