Att uppleva 60 sekunder

14 februari 2014 kl. 23:26

---

"And the white man's canoe, advancing upstream in the short-lived disturbance of its own making, seemed to enter the portals of a land from which the very memory of motion had forever departed."

---

En sekund. En gråsparv har satt sig på balkonräcket utanför fönstret. Två sekunder passerar och vi beskådar varandra med samma undersökande ögon tills jag avslutar ögonblicket för att sträcka mig efter mitt glas. Fågeln sitter kvar men lägger nu huvudet på sidan. Jag tar en sipp av den dunkla vätskan och vänder bort min blick.

Tio sekunder. Ett svagt sken vaknar till liv i rummet men de sista lata strålarna från den sjunkande solen dränker den värmande lågan i ett spektrum av starkare guldfärgat ljus. 12 sekunder. Cigarillen är nu tänd. Den brinnande ändens flytande, gråa lem skingras men mina tankar förblir, orörda och ostörda oavsett vilket gift jag fyller min kropp och min hjärna med. 15 sekunder. Gråsparven sitter kvar. Jag inbillar mig att hon är orolig.

Cigarillen följer tändarens exempel och det svaga skenet den gav ifrån sig släcks av porslinsbotten av ett fat vilket har fått anta den torterade formen av en improviserad askkopp. 30 sekunder. Jag undrar varför fågeln sitter kvar. Hon har tittat sig omkring ett par gånger, och har tagit någon nervöst skutt åt sidan under tiden hon har vistats här, men hon flyger inte iväg. Hypnotiserad vägrar hon använda sina vingar – hennes livsförhoppningar och vapen – och det som förvånar mig mest av synen är att jag känner igen mig i den förunderliga fågeln.

45 sekunder. Jag har glömt på vilken sida av mig jag har ställt mitt glas. Jag stirrar på teven och låter mina händer söka i blindo. Klumpigt kolliderar de med den eleganta skatten och ett par droppar stjälper ut över den ostabila silverkanten. Det uppvägs av den stora klunken som smeker min hals, men de efterlämnar ingen värme. Min mage förblir kall. Mina tankar förblir desto kallare.

50 sekunder. Jag reser mig långsamt upp men sätter mig snart igen. Jag har inget mål; ingenstans att ta vägen. Jag har missbrukat mina vingar. Kan jag fortfarande flyga?

58 sekunder. Gråsparven jag ser framför mig är fylld av sorg. När hände det? Var det mitt fel?

59 sekunder. Fågeln flyger till sist sin väg.

60 sekunder. Jag gör detsamma.

Tiden tappar sin mening.

---

“Let my people go”

---

Jag kommer inte bita dig för att du kommenterar.

---

Logga in för att kommentera

deformerad 29 år

de tre sista meningarna är mina favoriter.

18 november 2014 kl. 13:55

Malice592 Tjej, 30 år

Kikade in lite snabbt och jag måste säga; wow! Herrejisses vad du uttrycker dig väl! Älskar ditt skrivsätt! c:

5 maj 2014 kl. 13:39

Nihilum 35 år

Aww, tack så hemskt mycket! Det gör mig glad att någon läser vad jag skrivit alls. :)