Att inte vilja vara tillbaka

5 oktober 2013 kl. 01:45

---

Om kvirarna som penetrerar din kropp alltid frammanar sig framför din egen port kommer resor hem för alltid att framstå som omöjlig dröm du måste våga tro på.

---

Det är lustigt att vara tillbaka, eller kanske snarare skrattretande att jag tyckte mig behöva ta en paus från en sajt som går ut på att skicka korta meddelanden om hur bra någon ser ut eller att skicka massa hjärtan till sina vänner. Jag använde dock aldrig Emocore på det viset, så anledningen till att jag behövde ta en paus ifrån allt var just för att jag [i]inte[/i] skickat korta små flirtiga eller gulliga mail utan tvärtemot gick igenom någon som orsakade mig en del verklig smärta.

Jag tror att jag är tillbaka (jag var, minst sagt, frånvarande högst temporärt) men det finns ändå en oro att om jag återvänder så kommer de förkrossande vindarna som blåste mig bort förra gången nu att återvända. Eller så, på gott och ont, händer ingenting.

Jag vet inte exakt vad meningen med det här blogginlägget är, men jag tror att jag försöker beskriva tre känslor: rädsla, sorg och en viss hopplöshet. Ett perfekt sätt att återvända till något, eller hur?

---

"The action that had been repeated for millenia suddenly stopped, and the imp, whose eyes had been locked on the rocks they were digging their way through for so long he had all but forgotten the appearance and beauty of the rest of the wold, and looked at the miner who was stood next to him, repeating the same endless task. It took a minute or two for the other imp to notice that his fellow worker had stopd but when he did he was so shocked he stopped mid-motion too!
'Are you crazy!?' he yelled. 'We can't stop digging!'
Our imp remember someone telling him that some aeon ago, but what he couldn't recall was the reason they couldn't, so in return he asked 'why?', which made the other imp very upset.
'Because we have to break these rocks you dummy!'
'But we've been working on this same rock for hundreds of years, and even if we did manage to get it open it would probably be empty just like the other 100,000 rocks we've crackred through.'The sceptical imp lowered his pick axe, suddenly intrigued.
"So what are you trying to say?'
'I'm just saying, maybe the reason we've spent thousands of years diggin and finding nothing is that there's [i]nothing to be found{/i]!
'So what's the point then? Why are we here?'
'The real question', our imp began, 'is why do we not leave?'

---

Jag kommer inte bita dig för att du kommenterar.

---