Nihilums blogg
35 år. Bor i Norrköping, Östergötlands län. Är offline

Senaste inläggen
Att skriva om drömmar av en solig dag3 juli 2016 kl. 17:49
Att svika sig själv
19 september 2015 kl. 17:17
Att ta sanningsserum
4 juli 2015 kl. 19:43
Att sakna sin farfar
28 april 2015 kl. 22:16
Att vilja att ha gett mer
19 april 2015 kl. 16:53
Att ha haft en våldsam kväll på sitlla vatten
8 juli 2014 kl. 22:51
Att träffa sin gamla chef
25 maj 2014 kl. 12:40
Att se någon förlora
10 mars 2014 kl. 21:20
Att uppleva 60 sekunder
14 februari 2014 kl. 23:26
Att ha haft en vän
25 januari 2014 kl. 19:40
Visa alla
Fakta
Riktigt namn: Ash Civilstatus: EnsamLäggning: Bisexuell
Intresse: Kreativitet
Bor: Kartong
Politik: Feminist
Dricker: Whisky
Musikstil: Metal
Klädstil: Hårdrock
Medlem sedan: 2013-09-03
Att kväva sin lilla röst
I said sometimes
I hear my voice
And it's been here
Silent all these Years
Ingen är mer medveten om mina brister än vad jag är, därför sparade jag aldrig Ps nummer. Inte för att jag inte ville spendera varje sekund med att SMS:a och MMS:a med P, för det ville jag, men för att jag vet hur klängig jag blir när jag är kär och jag vill inte vara en börda. Om jag bara kan skriva när P har hört av sig först kan jag inte tränga mig på, eller hur?
Jag ville inte sätta press på relationen för jag vet att P inte kände lika starkt för mig som jag gjorde för P, och jag vet hur på jag blir när känslorna springer iväg, så jag tog inte upp en gemensam resa om P inte sa det först. Jag kan inte vara för på om jag inte tar initiativet, eller hur?
Jag vet hur svartsjuk jag blir så därför besökte jag inte Ps profil. Jag visste att P pratade med andra och jag förstod varför, jag ville inte bara se på. Jag ville inte höra P berätta om de andra; jag accepterade att vara en av de många. Jag kan inte vara svartsjuk när jag inte vet om, eller hur?
Jag var kär i P men P kände inte likadant. När P träffade någon ny ville jag inte visa för P hur dåligt jag mådde, för jag ville inte förstöra för P. Jag vet hur självdestruktiv jag är, och precis som jag visste tog jag ut det på samma sätt som alltid när han hittade någon ny, men jag gjorde det dold för att jag ville att P bara skulle vara lycklig. Jag kan inte vara en sabotör när jag inte visar mina sår, eller hur?
Så varför blev det så här? Varför när jag alltid ströp rösten som talade om mitt eget välmående till döds och tog varje steg jag kunde för att bara göra det så lätt för P som möjligt, varför när jag sätter P först av alla så slutar det så här? Försvann jag så långt in i mig själv att det förtjänade att förhatas?
Den enda rösten jag lyssnade till var Ps och ändå var det inte bra nog. Den lilla kvävda rösten inom mig kommer kanske inte prata mer nu.
Logga in för att kommentera