Nihilums blogg
35 år. Bor i Norrköping, Östergötlands län. Är offline

Senaste inläggen
Att skriva om drömmar av en solig dag3 juli 2016 kl. 17:49
Att svika sig själv
19 september 2015 kl. 17:17
Att ta sanningsserum
4 juli 2015 kl. 19:43
Att sakna sin farfar
28 april 2015 kl. 22:16
Att vilja att ha gett mer
19 april 2015 kl. 16:53
Att ha haft en våldsam kväll på sitlla vatten
8 juli 2014 kl. 22:51
Att träffa sin gamla chef
25 maj 2014 kl. 12:40
Att se någon förlora
10 mars 2014 kl. 21:20
Att uppleva 60 sekunder
14 februari 2014 kl. 23:26
Att ha haft en vän
25 januari 2014 kl. 19:40
Visa alla
Fakta
Riktigt namn: Ash Civilstatus: EnsamLäggning: Bisexuell
Intresse: Kreativitet
Bor: Kartong
Politik: Feminist
Dricker: Whisky
Musikstil: Metal
Klädstil: Hårdrock
Medlem sedan: 2013-09-03
Att förlora båda
P lämnade mig bakom sig och fortsatte framåt med någon annan. Jag trodde att det var över, men P kom tillbaka igår, förolämpade mig, berättade hur omogen jag var och drog sedan igen, allt för att jag höll mig undan Ps väg för att jag inte ville att P skulle behöva dras ner av mitt lidande. Jag är glad att P är lycklig, jag ville bara inte titta på när det hände. Men nu händer det och han hatar och ignorerar mig. Det känns som en mardröm.
Han dök upp för två dagar sedan. Han fick mig att tro att jag levde i en dröm. Ps syn på mig förvandlade den till en mardröm. Han återvände idag, men nu, bara några timmar senare, är Han borta igen. Permanent. Jag vet inte vart Han tog vägen eller varför personen fick honom att genast behöva radera sitt konto, jag vet bara vad hon heter här på Emocore. Nu kommer jag för alltid att vara ett förbipasserande ögonblick för honom, om äns det. Vi pratade i över 12 timmar men nu är allt jag har kvar en lapp med ett användarnamn som inte finns registrerad på någon annan sajt.
Jag ville bara att P skulle vara lycklig utan att själv behöva förfalla mer än vad jag redan har gjort. Jag har varit ett blödande sår de ensama nätterna jag legat halvt sömnlös och försökt att hålla tillbaka tårarna, men jag såg till att vad som än hände så skulle P aldrig behöva se eller känna blodsdropparna. Jag ville dyka ner i det förförande djupet Han ustrålade. Han fick mig att plötsligt känna mig så hemma - allt var nytt och det fanns oändligt med potential.
Nu har jag förlorat båda två och jag vet inte vad jag gjorde fel. Allt jag vet är att jag är ensam. Hatad. Ignorerad. Kvarlämnad.
Varför?
Logga in för att kommentera