Värdelös.

Jag klarar ingenting längre. Orkar ingenting.
Jag börjar gråta för småsaker men kan inte förstå grunden till detta.
Just nu vill jag bara känna mig uppskattad av någon, känner mig så äcklig och värdelös.
Det enda jag vill är att ha någon vid min sida som bryr sig, är det för mycket begärt?

Jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen, skolan är inte speciellt lockande. Känner bara för att fly och inte finnas för någon. Problemet är bara att alla dessa känslor som jag har inom mig kommer alltid vara där var jag än tar vägen. Vill bara få ut en massa skit, jag behöver plats att andas på. Just nu känns det så jobbigt att andas.

Jag är kanske skapad för att vara detta. Vad vet jag? Men ingen ska väl behöva känna sig så jävla ensam?