Sommaren är snart över. Livet börjar

Just nu känns det bara som om allt snart ska rasa. Ingenting blir som jag tänkt
Sommarlovet närmar sig slutet och skolan väntar. Jag vet inte riktigt hur jag ska klara allt, känns så jävla hopplöst. Det känns så ovärt att gå i skolan. Min framtid kommer ändå gå åt helvete, vill inte bli vuxen då pengar kommer ha så stor betydelse.
Känns så jävla hemskt att tänka sig själv i framtiden, jag vill inte bo ensam i en liten etta i någon konstig förort. Antagligen kommer jag inte få jobba med det jag vill. Hamnar jag på ett kontor någonstans då dör jag. Då jobbar jag hellre på en förskola.

Varför blir inget som jag vill? Kan man inte få bestämma lite? Över sig själv åtminstone!
Fattar inte att jag ska stå ut med mig själv hela livet. Jag har redan tröttnat och är hela tiden irriterad på mig själv.
Nej nu vill jag inte mer, jag orkar inte skriva mer babbel.
Hoppas du som läser detta inte relaterar och är en glad filur.