estradpoesi borde kanske inte visas upp i skriftligt.

En flicka i min klass.

Det finns en flicka i min klass som alltid måste prestera,
jag ska berätta om henne så spetsa öronen era.
Hon har alltid varit konstig och gör allting perfekt bara för att irritera,
och hon vägrar hjälpa klasskamrater för att ensam få briljera.
Hon är alltid ensam,
men vem blir inte det om man lägger all tid på att äta, sova och studera?
Jag hör henne aldrig prata förutom när läraren ber henne citera,
när någon försöker prata med henne brukar hon med tom blick bara ignorera.
Då blir man ju ensam, det får hon acceptera.
Men hennes liv måste vara enkelt brukar jag i mina tankar konstatera.
Att aldrig ha ett bråk, en pojkvän eller kläder över att fundera.

Att min uppfattning är helt fel hade jag förstått om jag visste lite mera.
Det kan inte vara lätt att ha föräldrar som glömt att de satt en dotter till världen;
för att existera.
Att bara få kärlek om man lyckas imponera,
hjärtat känns så tomt att hon tror det ska implodera.
Hon missbrukar koffein för att orka fokusera,
att varenda detalj till provet memorera.

Det finns en flicka i min klass som alltid måste prestera,
det är med henne jag borde sympatisera.