jag är miss-nöjdhet

(obs kopierade in ett par dagar gammalt inlägg från min blogg)

Tyckte jag var inne i en "bättre" period, när hela psyket inte stretade så mycket. Osäkerheten släpade inte mig efter sig. Men det tror jag ganska ofta att det är en bättre period, allting är relativt.
Nu känns det som en sämre. Var ledig ett par dagar, varberg, valborg osv tillbaka på jobbet var jag darrig, osäker, second guessing myself.

En av brukarnas spydiga kommentarer studsade inte tillbaka, de stannade hos mig, de får inte det, då samlar jag på mig mer osäkerhet, Allt som kan fälla mig måste jag kasta tillbaka innan jag börjar svajja.

De hamnade inte ens halvvägs tillbaka, ett "eeeh, jo, nu tar vi det lugnt" fick mig bara att känna mig tafatt och ertappad. Du kan komma åt mig står skrivet i min flackande blick.

Bättre perioder hinner jag parera innan de knappt hunnit öppna munnen, håller uppe en kärvänlig men sylvass yta som de inte utmanar lika mycket utan mer ler åt, jag är uppmuntrande i deras galna bajsblöjemisär. Förstående, rolig, all in once.

Min lugg har fortfarande inslag av pissful orange efter månader av blekning, min egna hårfärg har växt ut på den halvrakade sidan, råttfärg. Vit och svart eller turkos och svart. Känns som never gonna happen. Eller så långt fram att det känns whatever.
Inte fått ihop tillräckligt till Nyc resan heller, känns..lite..svåruppnårligt..

Vill ha råd med gymkort, shoppa för åtminstone 200 på stadsmissionen, mina kläder tråkar ut mig till dödens rand.

Jobbar med load out på Bruce Springsteen ikväll, börjar 22, tippar på att han har runt 100000 långtradare där all utrystning värd ett par driljoner ska plockas ner och lastas in. De betyder jobba hela natten och få kramp i varje liten muskel, roadies som skäller på en på dålig engelska, ger instruktioner i 180 så man bara uppfattar 5-6 ord och osäkert står med en 30 kilos glödhet strålkastare som ska skruvas isär och man vet fan varken in eller ut och måste fråga runt bland de andra stressade jävlarna tills man typ vet, fast ändå inte och med lite tur drar på sig ett ryggskott också.

Missnöjd är nog ordet för mitt tillstånd, så där allmänt.

Måste försöka vända på hela tankepannkakan.
Svårt när Johan är ingefär på samma ställe.

Sol ute, satt på ballen, åt två äggmackor och såg masterchef us.
Fortfarande missnöjd
(och fet).

Bmth konserten 16/5 iaf men börjar jobba 08 nästa dag, suck.

Ok, ska klä på mig, försöka dra upp boken till näsan och tänka att alla dagar tar slut
och någonstans snart kommer dagarna som gör det lättare, lättare
att förstå varför man lever.