hmm.

jag ligger i sängen, har ingen livslust som helst och jag orkar knappt gå upp och göra någonting vettigt, dels på grund av att jag saknar allt och alla men även för att ja, jag vet ärligt talat inte.
nästa gång rösterna talar tänker jag lyda dem. har förlorat allt jag haft att förlora, blivit lämnad av alla jag inte trott skulle lämna.
vill verkligen inte göra henne besviken, vill inte att hon förlorar sin närmsta vän så som jag förlorade min, men det är nog bättre såhär, hon kommer bli lyckligare, lättad.
det är iallafall det de skriker.