matorgasms blogg

Surronded by sounds,
down town with the clowns.
They're everywhere now,
just like that baby girl's bow.
Screaming for help,
there's nothing to do but yelp.
Am I really the only one who can see them?
Does that mean I have to heal them?
"Stay", they said.
"It'll get better", they said.
"That's not worth taking your for", they said.
What is worth committing suicide over then?
Is it when you murder your entire family because of your schizophrenia?
When your family and teachers starts to ignore you because you came out of the closet?
When the other kids in school are afraid of you because you have scars all over your body?
Or when your eating disorder tries to kill you every single night because you ate too much?
If that's not worth taking your life over, please tell me what is.

well, well, well. mitt humör förändrades på ungefär 4 minuter, tack vare Miranda.
hon kom med mat från mcdonalds eftersom hon visste hur dåligt jag mådde, precis som jag gjorde för henne igår fast med jordgubbar och nutella (euuw).
iallafall, när vi säger att vi skulle kunna göra allt för varandra så gör vi fan det, vad det än är.
är så glad över att ha en miranda i mitt liv och ni som inte har en i ert, jag lider med er. ni går miste om en evig vänskap~

jag ligger i sängen, har ingen livslust som helst och jag orkar knappt gå upp och göra någonting vettigt, dels på grund av att jag saknar allt och alla men även för att ja, jag vet ärligt talat inte.
nästa gång rösterna talar tänker jag lyda dem. har förlorat allt jag haft att förlora, blivit lämnad av alla jag inte trott skulle lämna.
vill verkligen inte göra henne besviken, vill inte att hon förlorar sin närmsta vän så som jag förlorade min, men det är nog bättre såhär, hon kommer bli lyckligare, lättad.
det är iallafall det de skriker.

halloj!
jag piercade just två hål i varje öra, känns inte så jätte mycket just nu, men får se hur det blir imorgon.
tänker på att pierca tungan igen.. hur ont det än gjorde förra gången så blir det nog värt det. har tänkt på så många andra piercings också, faan. kan inte vänta tills jag fyller 16 och får bestämma själv ;D får inte ha några piercings alls just nu, förutom ear lobes.

mirandini fick en jellyboard av sin moder idag så vi tog med den ut på en tur. fyfan vad små de är, haha. kunde knappt stå på den. men hade med min longboard med mig som tur var och fick träffa miranda så det var helt okej.
det är ju inte min bräda så jag klarar mig, bara hon tycker om den så. ^^

well, well.
en random snubbe kom fram till mig och frågade om det fanns några bra vägar för longboardåkning i den här skithålan, men nja, inga jag känner till. inte så många iallafall.
vi stod och pratade ett tag sedan bestämde vi oss för att åka iväg på ett äventyr på söndag, utforska vägarna här.
som tur är så känner han en av mina närmsta kompisar så får hoppas på att vi blir tre ;D

nu ska jag dra ner på stan, träffa några människor och samla in pengar till rädda barnen! :')
fyfan vad nervös jag är, men det är ju en god gärning så bara att köra hårt. vi kanske ska ordna en festival och massa grejer i sommar och samla in pengar again. finns tydligen väldigt många fina människor i den här äckelstaden. xD

du kanske inte orkar leva mer. du kanske tycker att allt är emot dig och att du inte förtjänar något, men vet du vad? du har fel.
f e l. du förtjänar det allra bästa. begår du självmord så kan du inte få uppleva alla underbara saker i livet som man kan göra. jag vill själv dö. jag tror inte på mina egna ord och jag förstår dig till 99%. men jag ger livet en chans. kanske blir jag lycklig sedan? DU kommer bli lycklig. du kommer hitta någon som får dig att le när du inte vill eller egentligen kan. du kommer hitta någon som får dig att vilja kliva upp på morgonen.

fan, nu orkar jag inte mer.
vill så gärna bara försvinna in i mina mardrömmar och försvinna långt, långt härifrån.
jag sjunker så jävla mycket och snabbt går det.
snart kommer jag inte kunna rädda mig själv,
men jag hatar tanken av att någon annan måste göra det åt mig pga min svaghet.
vill krama om någon och bara snacka om allt och ingenting,
men känslan jag har just nu är obeskrivlig.
vet inte hur jag ska förklara, men jag tror någonting just brast inuti mig.
det är inte ångest, panik eller stress.
jag vet inte själv vad det är.
rör någon mig nu så är jag säker på att jag kommer bryta ihop och falla i bitar.
jag vill för allra första gången på jätte länge drömma mardrömmar, jag vill försvinna in i den världen.
det är där jag känner mig trygg, ensamheten har blivit min identitet, panikångesten är mitt nya namn

önskar att jag kunde rädda henne, vill så gärna träffa henne igen, vill så gärna berätta hur jävla mycket jag älskar henne och allt vi kunnat gjort om detta inte hänt. fan vad värdelös jag känner mig.
jag önskar att jag eller vem som helst kunde räddat dig, Emma.

åh, fan.
har säkert fått över 4 ångest och panikattacker idag, kan inte stå ut längre, rakbladen attraherar mig.
jag längtar efter känslan, se ångesten, rösterna och paniken rinna ut tillsammans med blodet

fick världens ångestattack under träningen nyss, visste inte vart jag skulle ta vägen. allt snurrade och det var människor överallt. jag hann till en bänk och bröt ihop. tills det kom massa spelare och undrade vad som hänt. jag var helt borta, kunde knappt höra vad de sa.
pratade med en av mina tränare efteråt och han berättade en hel del om hans ångest och depression.
vi bestämde att jag skulle ringa/smsa om jag känner för att prata eller så. "du kan ju komma förbi mitt jobb och få en kopp te" lol.
det kändes lite bättre efter då han faktiskt förstod vad jag pratade om och inte var en jobbig psykolog.
jag kanske ska träffa någon läkare om mediciner då jag brutit kontakten med bup och han erbjöd sig att följa med. vet inte ens om jag vågar.
aja, vi har match imorgon och jag har redan panikångest. inget går bra när jag är ute på planen, känns som att jag förstör för alla och att de skulle klara sig bättre utan mig.
har ingen lust att gå dit alls, vill sitta hemma och dricka te.

pratade just med kuratorn för sista gången någonsin eftersom jag ska byta skola. det gick ju rätt bra, allt han sa gick in igenom ena örat och ut genom det andra, haha.
nu sitter jag med Ella och försöker få i mig vatten. känner mig spyfärdig och äcklad, varför vet jag inte.
känner mig så otroligt äcklig, värdelös och hemsk. vill krama om någon men jag vet inte. känner mig jobbig och fet, ugh.


den här skolan är hemsk. vår klasslärare är en jävla homofob. -.-
har gjort alla nationella prov, har dock muntligt matte kvar, faan xD



well, detta var ett jävligt onödigt inlägg.
känner mig som en attentionwhore, lol. men ja, jag behöver skriva av mig, rätt ofta tydligen. xd