jadu

det känns som att jag är halvt inbjuden till ett ställe de kallar mitt hem.
som att jag har förstört och splittrat en familj ändå så fortsätter de låtsats tycka om mig. varför vet jag inte, vet inte ens om jag vill veta.
vågar inte kalla detta mitt hem längre.
blickarna han ger mig och orden hon skriker får mig att känna mig värdelösare än värdelösast.
vet inte vad jag ska säga, vet inte hur jag ska reagera då de ständigt låtsats vara en perfekt familj bland andra.