förstörd

jag är så otroligt trött på detta. klarar inte av all ångest och panik som ständigt attackerar mig. orkar inte med rösterna som kryper under mitt skinn eller rakbladen som viskar vänligt.
önskar att jag kunde lägga mig ner och sova, men det blir inte bättre av sömnen. mardrömmarna förföljer mig.
de blir bara värre och värre.
jag får ångest i mina drömmar, jag ser allt jag velat glömma bort, jag ser allt jag förstört, jag ser allt jag aldrig kommer bli.
jag ser hoppet sväva ovanför mig och jag gör mitt bästa för att fånga det, men jag är fast i ett djupt och mörkt hål, jag når inte och jag är inte tillräckligt stark för att ta mig upp.