Pappa

Igår. Allt hände igår. Jag var så otroligt lycklig, äntligen bli far. Jag kunde inte låta bli att berätta för alla under dessa 9 månader som hade passerat. Tänka sig, jag skulle bli en pappa. Jag skulle ha en eget barn som jag skulle överösa med kärlek. Igår rent sagt var jag i ett himmel. Min fru har inte varit den lyckligaste av sig under månaderna som har paserat framför oss. Igår var det våran dag, då vi skulle få visa världen hur mycket vi har väntat på att vårat underbara barn. Vi hade så förberett oss iallafall med hur det skulle vara som förälder. Alla de sömlösa nätterna vi skulle ha framför oss, allt skrik, tjat, bråk. Allt. Min fru hade redan kramper en vecka innan igår men det var för tidigt för att åka in. Så vi fortsatte våran vardag som vanligt. Jag kunde se min fru i smärtor ungefär hela tiden men hon sa alltid att det skulle vara värt det. Jag oroade mig över henne för att det såg så otroligt smärtfyllt ut. Vi brukade skoja om hur jag skulle kanske bära ungen ett par dagar. Det var nog den bästa veckan i hela mitt liv. Jag kunde verkligen vakna upp på morgonen och känna mening med livet. Allting var så perfekt, allt. Men igår så var det dags. Dags för min älskade fru att äntligen föda. Jag var så otroligt nervös för att åka in till sjukhuset. Jag såg till att jag hade allting med mig, videokamran, telefonen, mat och något att dricka skulle behövas. Min fru hade bett mig att skita i det och bara åka in till sjukhuset så hon kunde äntligen hålla om vårat barn. Bilfärden igår var den mest viktigaste i hela mitt liv. Den fick mig att inse att jag skulle snart bli pappa. Jag var så otroligt lycklig. Jag fick åka så fort för jag hade fått för mig att barnen skulle födas i bilen, men det ville varken jag eller min fru så vi fick skynda oss. Allt skulle bli så bra, allt.
Igår på sjukhuset var det redan full fart från att vi parkerade. De kom ut direkt med en bår åt min fru, hon fick inte gå enligt doktorn. Hon höll min hand så hårt att jag trodde den skulle gå av vilken sekund som helst. Men jag gjorde allting för min fru, hon var mitt allt. Vi sprang in i sjukhuset för att det började bli ont om tid för min fru. Läkeren som skulle förlösa barnet fick springa en del, liksom vi. Jag hade tagit upp videokamran och hade börjat filmat för länge sedan, jag hade inte viljat missa nånting av vårat barn förlossning. Jag ville få med allt, allt.
Min fru hade sådana illa sammandragningar att hon behövde smärtstillande, jag frågade doktorn direkt om det var säkert, doktorn nickade lungt och svara med ett ja. Jag började bli riktigt nervös vid det här laget. Tänk att jag skulle få se mitt barn, hålla om det, pussa på det. Äntligen skulle jag bli pappa. Äntligen skulle jag få ansvaret som så många andra har. Äntligen skulle jag få ett barn. Det skulle bli så underbart. Jag var så otroligt lycklig. Alla mina känslor kom ut på samma gång, alla.
Idag så satte jag upp en annons:
TILL SALU: Spädbarns-skor. Aldrig använda, ring mig - 072 - 367 84 23.