Oändlig

Jag faller. Jag har fallit ett bra tag nu. Jag ser marken, äntligen. Men istället för att slutar så vaknar jag upp i min egen säng, kallsvetting. Jag gnuggar mitt ansikte lite sakta för att se att det är på riktigt, det verkar så. Jag går upp och sätter igång duschen, kallvattens dusch mitt i kvällen är precis vad man behöver för att veta om det faktiskt händer. Jag tittar på klockan igen; "04.37". Med ett stumt mumblande smyger jag iväg till köket, jag har nog tur idag.
Jag öppnar dörren och ser att det finns en lunchlåda kvar från förra gången. Jag öppnar den lite långsamt för att se om den är där eller inte. Jag har tur, som förra gången. Jag sätter mig framför TV:n och ser på repriser igen, alltid lika roliga, alltid. Plötsligt så slår sig solens strålar in i min ensamna lägenheten och jag sneglar på klockan; 07.21. Nu är det dags, ta på sig skjortan, byxorna, mössan, skorna och sen borsta tänderna, ja.
Jag kastar vatten i ansiktet för att se att jag inte finns där, men det gjorde jag. Jag öppnar min dörr till lägenheten och gäspar högtydligt. Jag glömde låsa, igen, helvete alltså. Ner för trapporna snabbt, jag är sen, igen. Där ser jag min buss jag ska ta för att hinna till mig jobb.
Jag tittar ut på den gamla staden som jag växte upp i och börjar drömma bort, men det varar inte länge. Alarmet på min mobil drar igån och det står: "Verklighetscheck". Jag stänger diskret av alarmet och tittar runt så att ingen tittade konstigt på mig, men det verkar som att dom inte bryr sig.
Jag kliver snabbt av bussen först, som alltid. Men nånting känns annorlunda idag, liksom min arbetsplats har förändrats från igår, men jag går vidare utan fara. Inomhus sitter jag vid min kontorsstol och skriver, tittar på klockan snabbt; 12.43. Snart lunch, perfekt.
Jag äter min smörgås jag fick med mig från lägenheten, tur nog. Jag sneglar runt på de andra som sitter runt bordet, dom verkar inte märka mig men jag märker dom. Jag är inte den bästa på namn, så jag gav dem namn själv. Där sitter Mikael och Tommy, brevid mig sitter Anna och Tomas. Men det finns en av dom jag inte klarar av egentligen och det är Peter, han är en sån ärkesnobb, men det säger jag inte. De skulle inte lyssna.
Jag kollar snabbt på mitt armbandsur och klockan är redan; 14.02. Nu är det bråttom, måste hinna till systemet innan det stänger. Jag springer, snabbt, kutar nästan. Jag hinnar fram i tid, precis som förra gången. Jag går in på systemet och letar upp vad jag ska ha. Vodka, två öl och kanske en cider. Jag går ut ur affären och inser att jag glömde köpa cidern, men jag struntar i det som vanligt.
Jag tittar runt på alla dessa människor, de ser ju ut som myror härifrån. Jag börjar skratta hysteriskt, nästan som jag vore galen. Bakom mig ligger det en krossad ölflaska och Vodkan är tom. Jag mår bra, jag är lycklig. Ska det sluta idag undrar jag. Jag får väl se efter själv säger jag till mig själv och tar ett kliv frammåt.
Jag faller. Jag har fallit ett bra tag nu. Jag ser marken, äntligen. Men istället för att slutar så vaknar jag upp i min egen säng, kallsvetting. Jag gnuggar mitt ansikte lite sakta för att se att det är på riktigt, det verkar så. Jag går upp och sätter igång duschen, kallvattens dusch mitt i kvällen är precis vad man behöver för att veta om det faktiskt händer. Jag tittar på klockan igen; "04.37". Med ett stumt mumblande smyger jag iväg till köket, jag har nog tur idag.

Detta är alltså ställer där jag tänker skriva noveller och skita i att "blogga" för det uttrycket är fult.
Fuck you.