en tanketvist, och en dikt

Truths not heard, needn´t always be told to be known....


Klippkanten jag sitter på är ditt misstag...
Marken och dess konturer är Du.
Fötterna dinglar i luften, ovetande om hur långt ner marken är....
Dimman döljer svaret som smeker mina lår..
Ska jag hoppa och därmed lita på att du tar emot mig innan fallet blir för högt och jag krossas vid din nästa beröring?
Dimman sänder rysningar längs min ryggrad... Att något så naturligt kan få mig att tveka i mitt val skrämmer mig...

Ska jag sitta kvar ensam eller hoppa och chansa på att marken tar emot mig mjukt?
Marken som alltid är lika kall och hård som sanningen eller svaret på en fråga som dimman hindrar en från att ställa.....