irre_pirres blogg



Tjej, 30 år. Bor i Ludvika, Dalarnas län. Är offline

irre_pirre

Senaste inläggen

förargad på livet men ändå inte...
15 juni 2013 kl. 15:07
love is a wierd thing...do you agree?
30 maj 2013 kl. 19:20
en tanketvist, och en dikt
29 maj 2013 kl. 15:30
Life
10 april 2013 kl. 15:01
mitt liv som jag inte vill ha det längre....
3 oktober 2011 kl. 06:35
Fallen Beauty
29 september 2011 kl. 19:45
Are you really in love?
27 september 2011 kl. 07:33
saknad av pausat liv....
19 september 2011 kl. 06:01
same as always from now on :P <3
26 augusti 2011 kl. 08:59
kluven .....
12 augusti 2011 kl. 14:48
Visa alla

Fakta

Riktigt namn: erika Civilstatus: Upptagen
Läggning: Straight
Intresse: Festa
Bor: Med någon
Politik: Anti-allt
Dricker: Diverse
Musikstil: Allt
Klädstil: Skate
Medlem sedan: 2010-06-28

Event

irre_pirre har inte lagt till några event än.

förargad på livet men ändå inte...

Whohooo! grattis alla mina vänner + pojkvän till studenten!!

Jag skulle joinat er och tagit studenten samtidigt som er om det inte varit för att livet är så fucked up...

Enbart för ett nytt skolsystem så tvingas jag gå om ett helt år, när man bara missat 3 månader... -_-'
kul å se alla ha kul och kliva in i vuxen världen när man själv hålls tillbaka av en regering...

Aja, nästa år tar jag studenten :D ...... I BORLÄNGE..... med en klass jag inte passar in i..

WHOOHOO!



love is a wierd thing...do you agree?

At what point in life does it go from feeling happy when you are beside me and feeling normal and bored without you next to me,
to feeling normal beside you and hurting everytime we are apart?

And is both called love?
How can that be?



en tanketvist, och en dikt

Truths not heard, needn´t always be told to be known....


Klippkanten jag sitter på är ditt misstag...
Marken och dess konturer är Du.
Fötterna dinglar i luften, ovetande om hur långt ner marken är....
Dimman döljer svaret som smeker mina lår..
Ska jag hoppa och därmed lita på att du tar emot mig innan fallet blir för högt och jag krossas vid din nästa beröring?
Dimman sänder rysningar längs min ryggrad... Att något så naturligt kan få mig att tveka i mitt val skrämmer mig...

Ska jag sitta kvar ensam eller hoppa och chansa på att marken tar emot mig mjukt?
Marken som alltid är lika kall och hård som sanningen eller svaret på en fråga som dimman hindrar en från att ställa.....



Life

Hej Hopp!


Livet rullar precis som förr, blir dock mer och mer skoltrött xD
Trött på det lilla roliga som skolan kan erbjuda (klasskamraterna) och finns absolut inget att göra för tillfället, inget annat än att sitta hos pöjken o göra det som par gör......Kolla serier/filmer, spela spel och Sova!! resten får ni använda er fantasi till att klura ut, och det hoppas jag ni inte gör....Vänner som fantiserar om mitt s*xliv känns inte såå.... tryggt O.o

Nej! Nu räcker det på vinter tråkfaaaeeeen skapet!! vill ha sommar med supafester, vänner som dygnar med en, tälta mitt ute i ingenstans flera stycken och bara flumma bort timmarna som vinglar förbi som galna höns i ett badkar!

Har tappat lusten till att följa mina pärons regler och önskemål så snart får jag väl ett utbrott och blir utslängd....Men då jävlar flyttar jag in under DIN TRAPPA!! :D jag ska leka runt med mössen som jag delar trappsteg med! :P

Nej men seriöst, alla gamla vänner behöver ta mig (o kanske sig själva) lite i kragen! för det känns som vi tappar kontakten och aldrig umgås längre... ialf inte som förr :S
Och alla vet ju att den gamla goda tiden va just det.... GOD! :D

Peace out and pick up the god damn phone and text me! :DDDDDDD



mitt liv som jag inte vill ha det längre....

ah! jag blir galen här :O det jag trodde det skulle vara är inte verklighet här, när jag anmälde mig som utbytesstudent så var det för att komma bort från allt som va så tråkigt! jag ville vara borta så länge som möjligt, vilket va ett år, och nu är nästan allt jag kan tänka på hur det är bättre i sverige, och mina kompisar är närmare, hur mkt frihet jag igentligen har där hemma.
men som sagt, ibland inser man inte vad man har förrens det är borta. vilket i mitt fall gäller den här resan.

jag har ett liv som jag vill leva där hemma, och visst jag vill inte lämna mina kompisar här heller, jag vill inte lämna min "host sister" ensam....
men jag vet inte vad jag ska göra, jag vet inte vad jag kan göra för att jag ska sluta känna såhär...
jag kan inte lita på mina egna svar, jag vet inte ens om jag vill vara kvar här mer, det är FÖR annorlunda,

ingen frihet att bara gå ut och gå när jag vill, knappt några tillfällen då jag har tid för ngt annat än läxa ( faktiskt, igentligen måste jag jobba med engelskan och Senior Seminar just nu, men jag måste skriva ngt här, för här är enda stället där jag kan säga vad jag verkligen känner, vad jag verkligen gör utan att ngn ( min riktiga syster) springer till mina päron och dem fixar så den hemsidan blockas av skolan....

Skolans regler är helt sjuka :O jag menar lyssna: Inga mobiler tillåtna överhuvudtaget inom skolans område( du får ha den i fickan men inte röra den), inga ipods eller headphones i heller, om du vill lyssna på musik så måste du använda skolans datorer som btw inte har tillgång till spotify eller några sidor som innehåller musik, utan du får koppla in din ipod men fortfarande ingen mobil.
skolan har oxo en dresscode som säger: krage!!!!!! inga mjukisbyxor, inget för tajt, genomskinligt eller kort ( skorts får inte gå över runt 1dm över knät, SE PROFFESSIONELL UT!!

Jo och om du har en pojkvän eller flickvän på skolans område så lyger reglerna att inga långa pussar och inte stå för nära varandra när håller händer.
inga kepor, tuggummi, skor utan häl eller klackskor tillåtna..


allt detta plus att båda mina nuvarande familjer försöker ändra på hur mkt jag pratar med sverige ( lr mer specifikt min älskling Casper) jag är trött på att alltid behöva ändra mig efter andras relger och skit, jag vill göra som jag känner för spelar ingen roll hur mkt andra inte håller med...

i min hjärna låter det just nu: JAG VILL HEEEM!! lr vill jag? jag vet inte, aaaaaah jag blir galen här borta, fy faaen det är bättre om jag bara åker hem nästa vecka, jag får inte ut ngt av denna resa ändå, det vi gör här kan man alltid göra senare i livet om man känner för det. MEEEN jag vill inte lämna Kyra ( syster) lr kompisar..
Jag vill hem och styra upp mitt liv efter detta misstag!! men jag vill inte göra Casper lr mamma lr ngn för den delen besviken och få dem att tro att jag inte kan göra detta...
jag vill inte såra Cindy eller Mike ( ma och pa här borta) meen guuuuuuud va allt är svårt att hantera!
jag vill hem men jag vill inte ändå....
kanske behöver jag psykiatrisk hjälp med att reda ut den här röran som pågår i mitt huvud, men det kostar pengar och det har jag inte råd med... AAAGHHH!

sry för utbrotter kära (få) läsare men detta är en blogg, och jag vill gärna ha kommentarer så jag kanske kan få lite annat perspektiv på dessa dryga och förvirrande tankar.. PLZ!



Fallen Beauty

An angel fell from high above,
his painful scream when he hit the ground still echoes in my dreams.

I saw the black tears mix with the blood from his pale cheeks on its way to tuch the earth for the first time.
His angel wings were burning as his head was turning.
Towards me he set his gaze, only to throw me into his maze.

Its dark, scary and in some confusing way the most beautiful place i have ever unwilingly entered.
i see dungeons and bars and its purpose is to keep his love from ever going away.
i see darkness that promise me peace and safety.

but what really catches my eye is the totally naked man tied down to the cold floor by his unbreakable loyalty to his faith in God.
The chains that are holding him down do it with such power that it cuts his skin, making lines of blood stream down his shaking body.

While staring at this unimaginable sight, he lifts his head and looked at me.
The milli-second our eyes meet the chains burst into white flames. the light was so bright that it lit up the shadows that were present.

to be continued....



Are you really in love?

Poem written by me, nothing serious ...it just makes you think right?

The song that whispers out your lovers name stopped for just a second.
Your mind noticed it right away, cause its always been there and you miss it.
But.... do you miss the name in the song or do you miss the song but you dont really care about the name, or do you just miss the feeling that song made you feel?

My heart knows its answer.
Does yours?



saknad av pausat liv....

gud va jag saknar alla mina vänner där hemma :O
saknar min familj lite grann,
men saknar mitt hjärta som mest <33



same as always from now on :P <3

skrev detta mess till casper, Thought I nailed it! :

you are cute and just that much handsome that im having trouble thinking straight around you,
you are not too fat and not too skinny,
you have eyes with a hint of green in them,
you have a smile that says it all
you are all i need and to me you are perfect <33



kluven .....

Du har ingen aning om hur det känns att lämna den du älskar i ett helt år efter bara lite mer än en månad tillsammans.... Jag SKA åka... fast hela jag kommer omöjligt att kunna följa med, mer än halva av mig kommer stanna vid din sida tills jag kommer tillbaka och endast av din beröring kan jag bli hel igen <3

Casper Bergsmo, du har ingen aning hur starkt jag känner för dig.... jag kan bara säga att när jag kommer tillbaka till dig så kommer jag inte hålla tillbaka med något alls.

Älskar dig Badboy <3333333333