Borderline, relationer

2. - Ett mönster av intensiva och instabila relationer som kännetecknas av extrem idealisering omväxlande med extrem nedvärdering

För att förtydliga vad detta betyder så innebär det helt enkelt att de intensiva och instabila relationerna kantas av att man omväxlande hatar omväxlande älskar personen i fråga.

Jag har aldrig ingått i en större umgängeskrets. Eller jo, det har jag. Jag har hängt med stora crowds som alltid festar, alltid hänger och ja.. ni hajar. Men jag har aldrig riktigt räknat mig till dem. Jag har alltid valt ut en person som jag tagit till mig, lärt känna ordentligt och känt extrem tillgivenhet till. Det var alltid någon jag beundrade på något sätt, liksom såg upp till fast ändå älskade som en syster/bror. Det var alltid någon som var "perfekt".
Allt eftersom tiden gick tröttnade jag tillslut på deras monotona sällskap. Jag slutade empatisera med dem, irriterade mig på deras sätt att prata, vara. Tillslut kunde jag knappt umgås med dem utan att känna ett äckel så fort de öppnade munnen. Jag slutade höra av mig, sov aldrig kvar, visade aldrig något engagemang för någonting som hade med dem att göra.

Jag förstod inte förut hur detta påverkade relationen till något negativt. Kan man inte lita på de människor man har omkring sig är det ju jävligt svårt att ha en relation till dem och de vänner jag hade, försvann lika spårlöst för mig som jag för dem. Och så började jag om igen, gång på gång på gång.

Den sista vännen jag hade en sådan relation med slutade i kaos. Vi hade båda mycket problem när vi träffades. Hon bodde på behandlingshem och jag var den som hjälpte henne till att må bättre, mycket bättre. Vi var rätt destruktiva av oss men jag fick henne att sluta isolera sig och komma ut till världen igen. Hon hjälpte mig att förstå hur sjuk jag faktiskt var. Detta är inte lätt att prata om, för alla dessa människor har satt sina spår i mig och kanske hon speciellt.

Nu vet jag däremot bättre och har för det första slutat välja vänner efter hur bra/dåliga de är. Alla är mina vänner tills de bevisar motsatsen och de som inte gör det, de ligger mig mycket varmt om hjärtat och jag gör vad som helst för dem. För det andra så är jag inte heller lika dömande gentemot dem, de kan göra misstag och jag kan förlåta dem. Det bästa är att vi har en öppen dialog och kan prata om allt så de är väl medvetna om hur jag har varit mot mina vänner tidigare och som de respektfulla och förstående personer som de faktiskt är, låter de mig vara en bitch (det är liksom mitt sätt att ctrl+alt+deleta) time to time. Och vice versa såklart, alla kan inte vara solstrålar jämt!

Tack och hej,
bloggleverpastej