Jag förstår nu varför folk säger att jag är stark.

Alla har sina brister och jag är medveten om mina.
Mitt monster som jag lyssnat på. I allt. Jag har lyssnat alldeles för mycket.
Trots att jag mår kasst vissa perioder, ex som jag gjort nu ett tag. Så ÄLSKAR jag att leva, jag älskar mitt liv så fruktansvärt mycket, och jag är evigt tacksam att jag fick chansen att uppleva detta. Även om det inte är äkta, så är detta äkta för mig.
Även om ni andra människor egentligen inte finns, utan det är jagsom lever i en illusion så är detta äkta för mig, och jag njuter av livet varje sekund trots att jag har jävulskt ont vissa stunder.
Jag älskar min mamma, jag älskar min pappa, jag älskar min bror, jag älskar min syster, jag älskar min bästavän Joel, jag älskar min Robin. De är underbara allihopa, trots att vi bråkar och skriker åt varandra emellan åt, så går INGENTING upp mot hur mycket NI betyder för mig och hur mycket jag älskar er.

Jag är en stark tjej. Det är inte många som skulle klarat av den tyngd jag ständigt bär på. Och allting jag faktiskt gått igenom.
Jag har en tuff historia, det har säkert många av er med. Men det här är mitt, mitt liv, mitt jag, min historia, mitt ärr.
Jag ska försöka bli kompis med mig själv. Jag har vart sjuk i 5 snart 6 år nu. Det är viktigt att jag försöker nu, kan inte jag försöka vara stolt över mig själv och älska mig själv är det svårt för mig att tro att någon annan kan gör det. Man oroar sig alldeles för mycket om vad andra tycker om en.
''Tycker han jag ser bra ut?'' ''Måste jag ändra mig för att kuna vara vän med henne?'' ''Undra om hontycker jga r fin?'' Lev istället för att stå och hata!
Jag måste säga hejdå till min ätstörning snart. Det kommer vara en av de svåraste sakerna jag gjort i mitt liv. Helt klart, efter ha levt med något i 5, snart 6 år. Att säga hejdå till något som funits med mig så länge, att säga hejdå till en del av mig själv. Det kommer inte vara lätt, men det måste göras.
Jag kan inte lova att det blir idag, eller imorgon. Eller ens denna månad. Men jag kanske kan bli friskförklarad nästa år?
Det kommer vara en stor dag för mig, när jag kommer kunna äta utan att tänka på det senare, utan att må dåligt av det.

Jag är en vettig människa i grunden.
Jag kan saker bara jag vill, jag vet saker bara jag försöker.
Jag hade aldrig komit så långt i livet utan bla.Min mamma, min STAKRA mamma, min pappa, min bror, framförallt. De tre har ALLTID funnits där för mig. Även när jag blundat för sanningen. Jag hade inte klarat av att komma framåt utan Lina, Joel, Åström och Robin heller.
Ni är riktiga jävla stjärnor och jag älskar er.

Men nu är det dags att se sanningen i vitögat.
Nu är det dags att ta tag i saker, inse. Vad som är falskt vad som är äkta.
Jag lever i en liten stad, där rykten kommer och går. Dina misstag är inte misstag längre, de är nyheter.
Alla ska få veta vad du gjort. Mobbning och påhoppningar är en del av vardagen i denna stad. Folket är vider.
Det finns fittor som sviker, som säger att de fattar. Men ändå går de bakom ryggen och snackar. Det är nu jag måste vara så stark att våga stå på egna ben, sluta lita och känna så mycket för andra.
Jag måste lära mig att se skillnad på vad som är värt att slösa tid på. Vad som är bra och vad som är dåligt. För en dag kommer inte mina föräldrar mer finnas där bakom mig längre.
Jag är hatad och älskad här på samma gång, och så ska det vara.

Jag har fallit många gånger, sått där man började, ensam.
Men jag har vågat börja lita, leva och älska igen. Jag har klättrat upp för det berg som krossat mig flera gånger.
Jag är stolt över mitt hjärta.
Mitt hjärta har blivit sviket, krossat, playat och hatat. Men på något sätt fungerar det ändå.
Mitt förhållande med Robin är unikt.
Att kunna leva med en och samma människa från 17 års ålder och livet ut, det är specellt och ganska ovanligt. Jag tror på det här. Vi passar ihop. We're amazing together! Det känns verkligen som att det alltid KAN vara vi. Jag vill det.
Många av er tycker nog att det är löjligt och det snart kommer ta sluta. Klart det kan, men jag är redo och kämpa.

Naturen som människa så måste man veta.
Är man med i livet, får man livet tåla. Livet är nästan som ett spel, och för varja dag som går är du närmare GAME OVER.