Den lilla Pojken (Del 3)

När han gick nerför backen var han helt ensam. Det gjorde inte honom ett dyft. Han gillade när han va ensam, men han ville inte vara ensam. Att vara betydelsefull,populär. Många timmar har han fantiserat om att vara just det. Skulle han va som ansiktena? Dom var ju populära. Blir man så när man är populär? Han hoppades inte på det. För då ville han inte bli populär. Han ville bara bli lämnad ifred.

Han hade sett skolan där han satt. Men när han gick emot huset där hans klassrum låg i så växte det sig större och större. Som ett slott i massivt gult tegel och svart brun trä panel. Han ville inte dit man han var tvungen. För om han skolkade så kontaktade lärarna hans föräldrar.

Han ville inte att hans föräldrar skulle veta. Ville inte oroa dom. Det var därför han inte berättade för någon. Han ville inte oroa folk i onödan. När han hörde sina lärare att säga att det inte fanns någon mobbing i skolan så satt han tyst. Han va ofta inte tyst på lektionerna. Han hoppa runt och prata mycket. Han vet inte varför. Enligt hans lärare hade han myror i brallan. Han hade inga myror där. Det visste han. Han hade bara svårt att sitta still bara.

Nu var han framme vid dörren. Han tog ett djupt andetag och öppnade dörren...

Fortsättning följer.... Kanske...