vägar

Vet ej vad som är rätt och fel,
har tappat sikten över mitt liv i denna kaotiska värld.

Ingen vägleder mig,
ingen hjälper mig,
jag är ensam på denna förödelsens stig.

Vet ej om jag orkar längre,
tar ej ett steg till innan jag vet.

Funderar dag in och dag ut,
men kommer aldrig på ett svar.

Jag är fångad i detta fängelse,
detta fängelse skapat av mig själv.

Ser folk gå förbi,
folk som har roligt,
och skrattar med varandra.

Varför gör dom det?

Kan det vara vänskap?

Kan det vara något så flyktigt?
Allt är flyktigt och slutet kan man ej lita på något.

Det enda man kan lita på är sitt egen förmåga att välja
umgänge och vänner som varar.

Hur kan jag ens välja något sånt?

Hur skulle jag ens kunna bestämma mig vilka som är bra,
eller dåliga vänner...

Därför står jag nu på denna stig av min egen förtvivlan,
denna stig av min egna förstörelse.