bortglömt barn

Har ingenstans att gå,
har ingenstans jag vill vara,
finns ingenstans någon vill ha mig.

Även om jag letar,
även om jag söker,
på de högsta bergen,
i de djupaste haven,
så kan jag aldrig hitta det.

Det som alla har,
eller vill ha.

Bortglömd,
förtappad,
obetydligt är mitt liv.

Finns inga bevis på att jag lever,
utom att mitt hjärta slår,
att jag har ett eget sinne.

Om jag skulle dö,
så skulle ingen bry sig,
för mig har ingen känt,
mig har ingen älskat.

Jag ses bara som en plåga,
som alla klarar sig utan.

Men ändå vill jag hitta en plats,
i någons hjärta,
för att bli något,
för att bli betydelsefull...

Det ända jag önskar mig,
är det ni kallar,
ett hem...