Undran.

Du ser gammal och sliten ut, men du är blott en ungdom. Men du är väl nöjd nu. Det ser så ut med solen i ditt ansikte. Du fick vad du ville, till och med mer. Det blev för mycket och det var dina dagar. Men såna som du får aldrig vad de förtjänar. För de har ni redan fått. Och det är väl hemskt. Ack så hemskt.Att önska olycka och misär är på det viset, hemskt.

Men jag blir glad när jag tänker på det. Det och solen, i ditt ansikte.
För det är ditt ansikte som får mig att skriva. Skriva när jag inte har tid.
Skriva när jag borde stå i duschen, men solen har fångat dig och mig.
Så jag skriver.

För nu är det ändå mina dagar, dina är över.
Solen är min och den kontrollerar oss.
Även om du sitter flera mil ifrån mig så har jag denna makt.
Men även solen är ond, och den bränner, precis som du, precis som jag.
Men jag tror inte att du slutat brinna ännu, nej....

Jag kommer nog inte vara där, dagen då solen går i moln, och dit ansikte mörknar.
Men jag tänker på den dagen.
Jag undrar om du och solen gör det med..
Jag undrar på om solen fått vad den förtjänar..
Jag undrar om du tror att jag fått det....