Tease - livets eviga plåga.

Jag börjar bli fruktansvärt irriterad på att all kärlek i mitt liv har varit en enda stor tease. Från början till slut. Varje gång är det något som fuckar upp tillvaron. Börjar bli så sjukt trött.

Varje gång jag känner något, så händer något. Hon dumpar mig, jag blir osäker (och förstör allt) eller så måste jag flytta.

Jag vet inte vad jag ska säga eller tänka. Jag vill hitta svar men det är omöjligt. Det är mitt fel och inte alls mitt fel. Jag vill skylla på mig själv samtidigt som att jag vet att det är omöjligt. Men någons fel är det. Är det bara till följd av livets matematik, (handling, tid och plats). Livet består av så mycket att man vill bli kontrollerad. Men det fungerar inte så. Vi är i en myrstack och trots att vi är våra egna, styrs vi fortfarande av andra. Inte för att vi tar del av det som säges, eller görs. Vi är en reaktion av alla människor vi träffar och ser. Som ringar i vattnet reagerar vi mot varandra. Vi styrs av andra samtidigt som vi skapar ringarna som studsar mot de vi skapar och de som skapas av andra.

Jag blir så trött på att allt jag skapar bara flörtar med mig.. Andra har det inte så svårt. Eller har de bara ödets tur? Jag vet inte. Men för mig är det omöjligt. Jag försöker skapa så mycket jag kan. Jag lever på att någon gång kanske något jag skapar, kommer tillbaks till mig. Men det är svårt att leva på något man själv skapat. Det är så man lever, men svårt att överleva. Vad är jag om jag inte är en illusion?


Jobbigt tankar som inte får några svar. Peace out. :)