Lite funderingar

Jag märker tydligt att jag är mer lik min mamma än min pappa. Jag försöker förstå vissa saker som jag heller inte kan greppa, sidor hos mig som finns.

Jag skulle vilja se migsjälv ur andras ögon. Att se något jag inte ser. Vad vet jag själv om mig själv, när andra ser det dom ser. Kan man verkligen förstå sigsjälv. Eller kan man bara förutse hur man ska reagera?

Ibland känner jag mig som en illusion. Känns som jag lurar folk med hur jag är, för jag själv inte kan kontrollera hur jag är. Tankar föder känslor och känslorna styr tankarna. Hur ska man kontrollera det som skapar dina tankar? Den tanken tar ut sin rätt och man bör inte förundra sig över det. Man ska bara veta för att förstå vad som händer.

Man ska inte förstå människor, man ska bara veta att de tänker och finns. Står de framför dig är det en person du ser, inte en människa. Men vet att bakom personen finns en människa.

Peace out :)