Sexuell avhållsamhet

Något folk väldigt ofta reagerar på när jag berättar hur länge jag hållit mig ifrån all sexuell kontakt. I år är det 11 år sedan jag gjorde detta valet och det finns många anledningar till varför jag gjorde det. Men det är säkert också något som väcker en del frågor.

Till att börja med så är det egentligen ingenting som är särskilt svårt, det är inte så att människor erbjuder sig från ingenstans, framförallt om man inte visar något särskilt intresse för det. Men det har funnits de som velat vara just den som avslutar denna livsstilen, varför vet jag inte riktigt.

Min stora anledning till det är att när jag var sexuellt aktiv så var jag en, enligt mig, hemsk människa. Jag hade mina principer, jag skulle t.ex aldrig vara otrogen mot någon men jag hade inte något problem med att vara den någon var otrogen med. Vilket egentligen är minst lika illa, framförallt om man känner personen vars partner man är med. Men just mina egna begär var allt jag brydde mig om för den tiden och om det var fel så blev det bara ännu mer intressant.

Dessa personerna var definitivt inte mina bästa vänner eller så, de var väl egentligen mer bekanta för mig än mina vänner, men för dom var vi närmre än vad jag tyckte.

Så det hela började väl med att det var ett enkelt sätt att bestraffa mig själv för att jag förstört relationer mellan människor som brydde sig om mig, för något som spelade väldigt liten roll för mig egentligen. Även om det inte var jag som var personen som tog initiativen så gör det inte mig skuldfri i det hela. Jag var även naiv nog att lita på en person som var den mest falska jag någonsin mött.

Men det var egentligen bara det första året som var svårt, eftersom att jag aktivt dejtade folk och även om det aldrig gick särskilt långt så var det absolut ingenting som var en fördel för mig.

Men som nu har det gått alldeles för lång tid för att jag ska veta vad det är jag saknar, jag minns bara de jobbiga sidorna med det hela men det är ingenting vi behöver gå djupare på, de är mer mina egna problem.

Även om jag är övertygad om att jag är en bättre människa än förut så är detta alltid något som skrämmer mig när jag funderar på att avsluta den delen av mitt liv, jag vill inte bli den typen av person som jag var förut. Därför fortsätter tiden bara att gå och jag bestämmer mig inte för vad jag ska göra. Snart har det gått 20 år och jag har troligtvis inte bestämt mig då än.

Jag vet inte ens varför jag skriver om detta, just nu funderar jag bara på att radera allt. Men fuck it, nu fick ni lära känna mig lite bättre i guess (: