12 veckor.

Idag är det 12 veckor sen jag blev ren. Tycker att dagar som denna borde vara då jag är stolt, känner glädje över vad jag har uppnått men min hjärna vill inte vara min vän.

Istället för varje gång jag når en ny milstolpe så vill den hellre romantisera vad som en gång var, jag minns allt så mycket klarare. Friheten, glädjen och kärleken. Varje snedsteg, alla dumma val, men det är inte ångest, för som vanligt ville den göra det värsta tänkbara för mig och den är på något sätt stolt över alla korkade saker jag sa.

Jag förstår att 12 veckor inte är så lång tid i det stora hela, men med tanke på att varje dygn har känts fyra gånger så långa och att jag gjort det på egen hand så har detta känts som en evighet.

De senaste två månaderna har jag inte behövt vara ensam, vilket är en fördel, men det tystar inte allt som pågår där inne, istället skriks det på en annan nivå, allt för att få fullkomliga uppmärksamhet.

Jag hoppas att det lättar snart, för jag är färdig, skrikande hjälper inte, du får aldrig vad du tror att du behöver igen, det var mitt beslut.