Det var jag som gjorde det...

'Så mycket blod överallt' tänkte jag och såg ner på mina armar och händer som var täckta av blod och rivsår.
'Vad var det som hände egentligen??' jag försöker minnas varför jag är täckt av blod och har blod smak i munnen och bilder av människor som skriker för ögonen och mitt huvud genomborras av en outhärdlig smärta och allt svartnar men jag känner den is kalla vinden smeka min kind som små rakblad. Plötsligt blir blicken klar igen och jag märker att jag har stannat upp. 'Vart är jag?? Vänta.. jag har varit här.. för längesen.' platsen jag är på är så bekant men samtidigt så främmande. Jag försöker minnas.. minnas... 'Henne?? Men vem är hon??' smärtan är tillbaka igen och den iskalla viden river min kind som små knivar och någon skriker och mer varmt blod rinner ner för kinden och fryser nästan till is när vinden återvänder. Ett stor gammalt hus tonar upp sig framför mig och jag känner mig genast som hämma fast det är mitt hem. 'Något stämmer inte.' tänker jag när jag får syn på fyra siluetter på verandan framför huset. 'Kan det vara..?? Nä det får inte vara!!' paniken stiger i mitt inre 'Jag måste bort härifrån!!' men min kropp lyder inte utan går fram och stannar framför trappan hur lugnt som helst med ett roande leende på läpparna.
- Varför Catti?? Varför?? Säger en ynklig flickröst med gråten i halsen.
- Ja varför Cath?? Hur kan du göra så här?? Den andra rösten lite mer stadigt och försöker dölja hur skärade hon egentligen är.
- Catti snälla kom tillbaka till oss du är bättre än så här. Så längesen hennes röst nåde mina öron men jag minns fortfarande hennes ljuva stämma som nu är fylld med så mycket sorg och något som påminner om avsky.
- Cate, bebby?? Snälla jag ber dig kom till mig jag behöver dig nu jag behöver min söta vampyr flicka som jag älskar. En röst jag kan utantill och älskar mer än livet själv får min orörliga kropp att ryka till och något kallt rinner från mina ögon och ner för dom blod stänkt kinderna och plötsligt kommer allt tillbaka i ett ända svep alla skrik, alla liv som runnit ur mina händer, allt blod som täcker nästan hela min kropp från så många människor och dessa fyra tjejer som jag älskar och som älskar mig och alla deras tårar och plötsligt blir allt svart och jag faller djupt in i mörkret medans skriken fyller mina öron tills allt blir tyst...
'Vad har jag gjort??'

Mina ögon slår upp och jag känner hur hjärtat slår så hårt att jag tror att det ska hoppa ut ur bröstet på mig. Plötsligt känner jag att något tungt läger sig på mina ben och jag inser att det är bara min hund Lemmy som ligger där och jag förstår att jag är säker nu hemma i min säng med min hund. Så jag somnar om igen.

//Badluck
Edit: Kvällens mardröm.